Här kommer ännu en retorikövning som jag gjort i mitt klassrum på Karolinska gymnasiet i Örebro.
 
Det är tråkigt att se att många ovana talare ofta tar bort hela sitt leende när de ställer sig framför en grupp för att tala, redovisa eller presentera något.

Leenden är kraftfulla när det gäller att skapa empati, förtroende, gillande och engagemang. 

För att eleverna ska upptäcka kraften i leenden kan ni göra en rörlig övning som garanterat lockar till skratt och insikter. 

Dela klassen i två. De ska snart gå runt i klassrummet och hälsa på varandra med ett handslag. Ena halvan får instruktioner om att de måste le när de hälsar. Andra halvan får instruktioner om att de inte får le när de hälsar. 

Låt eleverna röra sig fritt i klassrummet och hälsa på så många som möjligt under ett par minuter. 

Sedan får du fånga upp det som hänt i just din klass. Låt eleverna reflektera över hur det kändes att hälsa på någon som log. Hur kändes det att inte få le, att mötas av någon som inte log tillbaka? 

Jag brukar ofta berätta om hur vanligt det är att vi låter bli att le för att vi vill framstå som professionella och seriösa. Men att le i sin inledning är jätteviktigt för att skapa gillande och närhet till sina lyssnare. Hur kan ditt kroppsspråk i övrigt signalera kompetens och seriositet även om du ler? 

Hur funkar den här övningen med dina elever? Kanske hittar du på en egen variant? Berätta gärna i en kommentar.

Läs hela inlägget »

När du talar och publiken tycks trött, vad gör du då? Det finns flera retoriktips att ta till, jag kallar dem väckarklockor. 

Genom att variera tonläge, talhastighet och volym blir du genast mer intressant. Men jobba inte bara med rösten, låt hela ditt ansiktsuttryck följa med och varieras. Från kisande ögon och långsamma huvudrörelser till vida, uppspärrade ögon och gapande mun. 

Här kommer en lista på några effektiva retoriska väckarklockor du kan använda när din publik verkar sömnig. Kom ihåg att tänka efter vilka som fungerar för din målgrupp och sammanhang. Och fråga dig vad som händer med ditt huvudbudskap om du gör si eller så? Då får du vägledning för om just den väckarklockan kommer gynna dig och din retorik.

  1. Bli plötsligt tyst, lite längre än vad som förväntas av dig.
  2. Säg plötsligt något starkt.
  3. Säg plötsligt något tyst.
  4. Gör en medveten felsägning på ett ord.
  5. Nys, sjung hosta, rapa, få en tupp, harkla dig eller annat röstljud som är passande.
  6. Gör en kraftig tempoväxling.
  7. Kommentera något i rummet som inte står med i ditt manus.
  8. Ställ en fråga till publiken.
  9. Förflytta dig. Har du hittills stått still – rör på dig. Har du hittills gått omkring – stå helt stilla.
  10. Låt det hända något med ett hjälpmedel. Tappa en penna, visa fel bild, sätt på fel låt.


Har du fler väckarklockor? Dela gärna med dig av dem i kommentarerna!

Läs hela inlägget »


Det här inlägget har uppdaterats med ett aktuellt erbjudande för hösten 2017. 

Under sommaren, när jag haft en tid av semesterlugn brukar jag alltid få kreativitet nog att fundera på vad jag vill ta tag i till hösten. Något nytt jag vill lära mig, något gammalt projekt jag ska återuppta, utvecklingar av podcasten jag gör eller andra idéer för företaget, böcker jag vill skriva och så vidare. 


Om det är samma sak för dig och du funderar på att ta nästa steg som föreläsare, chef eller ledare så fundera på om det inte vore dags att investera i personlig retorikträning.

Att få all tid med en retorikcoach som bara fokuserar på dig, dina styrkor och svagheter och dina mål. Att utvecklas som talare innebär ofta, förutom att bli grym på talarscenen, att självförtroendet stärks och att du upptäcker nya sidor i dig själv som du har nytta av i långt fler sammanhang än i rollen som föreläsare, chef eller ledare. 

Just nu retoriktränar du med 20% rabatt
Du som är – eller väljer att bli – prenumerant på mina nyhetsbrev får just nu 20% rabatt på upp till tre träningspass. Det gäller hela augusti. Prenumerant blir du genom att fylla i din e-postadress här och då får du också rabatten när du bokar retorikträning hos mig på klara@klarabesked.se

Hör av dig! Det finns ett begränsat antal pass att boka så se till att få din retorikträning med 20% rabatt nu. 

Vad har du tänkt göra för nytt i höst? 

Läs hela inlägget »

Det är inte ofta jag kan ha REA som retorikkonsult. Men nu blir det sommarpris på min e-bok! 

Hela sommaren kan du beställa e-boken Fysisk retorik i klassrummet för bara 60 kr ink moms (ord. pris 119 kr).

Du, liksom många andra, har säkert planer på att läsa in, läsa om, läsa ikapp, läsa på och lustläsa under sommaren.

Passa på att förkovra dig i lättsamma, roliga och överraskande retorikövningar. Varje kapitel kopplas till specifika begrepp inom retoriken och boken har tydliga kopplingar till läroplanen GY11. 

Läs mer och beställ boken nu! 
 

Läs hela inlägget »

En del lärare frågar mig om retorikövningar att göra i klassrummet. Jag kryddar mina retoriklektioner med flera övningar för att eleverna ska få röra på sig, våga själva och våga tillsammans. Idag beskriver jag övningen ”Den tråkiga saken”. 

Så här går den till. 

Dela in eleverna i grupper med ca 4 i varje. 

Eleverna bestämmer vem som ska börja vara talare i gruppen och vem som är tidtagare.

Talaren får en sak av de andra i gruppen. Vad som helst som de har runt sig. En pappersbit, ett hårspänne, en telefon, en laddare, en penna, ett juicepaket, ett suddgummi, nyckel…

Talaren har 30 sekunder på sig att prata om saken som om det är världens mest ointressanta, meningslösa, tråkiga sak. 

Tidtagaren bryter. Talaren får 30 nya sekunder att prata om samma sak som om det är världens mest fascinerande, intressanta, spännande sak. 

Turtagningen går vidare och nästa talare får en ny sak av gruppen. 

Alla gånger jag gjort det här kan jag peka på samma saker som händer och som ger eleverna insikt om hur mycket variation de faktiskt har som talare. De kan mer än de tror.

Retorikövningen visar också att de kan hitta ett engagemang och visa det även om de ibland behöver prata om ett ämne som de inte brinner för. Jämför gärna med hur någon relativt ofta behöver informera om saker på ett möte i arbetslivet som kanske inte känns så spännande vid första tanken. 

När eleverna pratar om den tråkiga saken har jag sett det här hända: 
 

  • De säckar ihop i hållningen
  • De pratar monotont
  • De ler inte
  • De pratar i ett lågt röstläge
  • De pratar med långsamt tempo
  • De varierar inte sin mimik


När eleverna pratar om den fascinerande saker har jag sett det här hända:

  • De sträcker på sig
  • De varierar sin röst
  • De ler
  • De pratar med ett högre röstläge
  • De pratar snabbare
  • De varierar sin mimik


Det som är spännande att lyfta fram är att dessa skillnader finns i alla individer men bredden kan vara olika. Vi är olika uttrycksfulla som personer. Men jämfört med sig själv så finns alla de här variationerna hos varje individ. Detta är viktigt att förstå för att eleverna inte ska fastna i en enda bild av sig själva som talare, till exempel: 

  • ”Jag pratar inte så snabbt”
  • ”Jag har inte så mycket gester”
  • ”Min röst är monoton”
  • ”Jag ler nästan jämt”
 

Jämfört med sig själv har varje person en bred palett av uttryck och alla uttryck kan de plocka in i talarrollen. Den upptäckten blir ofta en aha-upplevelse för eleverna (och lärarna när jag gjort den här övningen med dem. Prova med kollegorna!). 

Har du själv tänkt på dina olika uttryckssätt? Var det här en bra övning för dina elever? 
 

Läs hela inlägget »

Våren och sommaren är tid för stora högtider, bröllop, viktiga födelsedagsfester och släktträffar. Ska du hålla tal men tycker det känns svårt eller bara vill att det ska bli riktigt, riktigt bra? Jag hjälper gärna till. 

Det är inte talskrivande en retorikkonsult i Sverige jobbar med till största delen men jag tycker det är väldigt roliga uppdrag när jag får dem. Att på en kvarts telefonsamtal lyssna in någons röst och språk och sedan skriva något personligt så den känner sig hemma i talet, det är sånt som får retorikern i mig att jubla. 

Sluta talstressa, ta hjälp av mig! 
Så, sitt inte och våndas över kommande festtal, ta lite hjälp istället! Jag hjälper dig från tomt papper eller nerkladdad idé till färdigt tal. Skriv till klara@klarabesked.se eller ring mig på 072 206 50 97 så fixar vi talet och du får veta pris utifrån hur långt ditt tal ska vara.

Har du redan orden klara med vill ha hjälp med framförandet? Boka ett pass med retorikträning via Skype för att göra ditt tal till succé. 

Läs hela inlägget »

För några veckor seda var jag hos Förbundet Blödarsjuka i Sverige och deras kvinnoprojekt. Jag fick ha retorikworkshop med deras medlemmar som är ute och presenterar, informerar och berättar om livet som blödarsjuk kvinna. 

Förutom att det var en fantastisk dag med ett riktigt fint gäng så gjorde de bland annat en övning i att hitta kreativa inledningar för en presentation. 

Jag vill utmana dig att också våga testa något annat än det gamla vanliga som start på en föreläsning, informationsträff eller presentation. Varför? För att väcka nyfikenhet, vara underhållande, överraska lyssnarna och bli ihågkommen. 

Här är några av deltagarnas egna idéer för inledningar. Hoppas du får några associationer som kan passa din nästa presentation.
 

  • Inled med musik. 
  • Släck ner och börja prata i mörker.
  • Gå in oerhört långsamt och ställa sig tyst framför lyssnarna.
  • Ha lager-på-lager av ytterplagg på sig och ta av dig ett i taget.
  • Visa bilder utan att prata till dem. 
  • Sätta på en film utan att ha sagt något först.
  • Komma in i en jättestor peruk.
  • Börja med att dela ut lappar till lyssnarna där de får skriva ner sina förväntningar.
  • Sjung!
 

Vad får du för idéer när du läser deras? Självklart vill du att det ska passa bra med ditt ämne. Se till att du alltid svarar på de här frågorna: 

  1. Hur kan den här inledningen hjälpa mig nå mitt syfte med presentationen?
  2. Vad händer om jag gör så här inför just den här målgruppen?


Svaren på de frågorna hjälper dig att välja smart och göra succé med en helt ny, spännande och proffsig inledning

Läs hela inlägget »

Jag pratar ofta om vikten av att knyta an till sin publik, att bygga relation oavsett om det sitter fem eller femhundra människor framför dig och ska lyssna när du talar.

Det finns en mängd sätt att tänka och göra för att lyckas med det. Idag ger jag dig 4 S från ingen mindre än lektor Anders Eriksson vid Lunds universitet tillika min f.d. lärare i retorik vid Örebro universitet. 

De fyra S:en är: 

  • Skryt
  • Smutskastning
  • Smicker
  • Saken


Som med mycket inom retoriken är det klassisk kunskap i förnyade former. Det här är hämtat från Ad Herrenium, en bok som Aritstoteles skrev.

I inledningen ska du skapa välvilja. I Ad Herrenium skriver Aristoteles att du ska få välvilja genom att lyfta fram både dig själv, motståndaren, publiken och ämnet. Dessa fyra blir efter fri översättning av Anders Eriksson alltså skryt, smutskastning, smicker och saken. 

Genom att skryta lite, stärka ditt etos, skapar du välvilja för dig själv. Genom lite stilfull smutskastning av motståndaren kan den välvilja växa ännu mer.

Sedan fortsätter du till smickret av publiken. Du har garanterar hört något av följande när du själv varit i publiken: 

  • ”Vad fina ni är ikväll allihopa!”
  • ”Alltså jag måste säga att Örebro är helt klart en av Sveriges vackraste städer. Ert slott… wow!”
  • ”Jag älskar er, vilken underbar publik!”
  • ”Vet ni vad (svårt ord) betyder? Jag visste det, ni är sjukt smarta här i Skövde.”
  • ”Så himla trevliga alla varit mot mig här i Mora, är ni alltid så fina människor?”
  • ”Tack att jag fått komma hit idag.”


Smicker är grymt, har du tänkt på att det funkar även när du genomskådar det? När det där töntiga sminkföretaget gör ett massutskick via e-post och inleder med: Vackra Klara, du är en fantastisk kvinna och det vill vi uppmärksamma. Det är oerhört svårt att inte bli påverkad av sådant smicker. 

Det fjärde S:et är saken. Skapa välvilja för saken, för ditt ämne. Det är först nu det kommer alltså. Börja med dig själv, motståndaren och publiken, sen kommer saken.

Hur skapar du välvilja för ämnet ”nedskärningar i personalen”? Det är en utmaning. Hur skapar du lyssnare som är vänligt inställda till ämnet ”inför obligatoriska vaccinationer”? Hur gör du så att dina lyssnare känner att det ska bli fantastiskt trivsamt att höra dig redovisa halvårsrapporten? Klura på det så lovar jag att återkomma med ett eget blogginlägg där jag svarar mer på det. 

Brukar du tänka på att skapa välvilja i din inledning? Hur gör du? Har du nytta av de här fyra S:en? 

Läs hela inlägget »

Den här retorikövningen kallar jag "Hur känns det att tala idag?". Inför en improvisationsövning eller en muntlig redovisning, låt eleverna berätta hur det känns att stå inför klassen just idag! 


Gör så här

Du skriver på tavlan: Hur bekvämt känns det att stå här idag? Under frågan skriver du siffrorna 1-10 på en rad. 

Eleven som går fram ska innan hen börjar prata sätta ett streck under den siffran som motsvarar hur hen känner inför att stå framför klassen just idag. Ettan betyder att det känns superobekvämt och tian betyder att det bara känns bra. 

Vill du utmana eleverna ytterligare ska de, efter att ha satt ett streck på tavlan, berätta med egna ord hur det känns. Det kan låta så här: 
 

  • ”Det känns ganska lugnt. Men jag är fortfarande nervös att min röst ska låta dum.”
  • ”Det känns jobbigt. Jag är inte så förberedd.”
  • ”Jag mår inte bra idag, har huvudvärk.”
  • ”Jag känner mig lugn. Tycker det ska bli kul.”
  • ”Blir arg på att mina händer skakar nu.”


Du som lärare får känna in vad dina elever klarar. 


Tryggare klassrumsklimat 

Den här övningen bidrar till ett tryggare klassrumsklimat. Eleverna får växa i mod att våga visa sårbarhet och ändå göra något utmanande som att tala.

Retorikövningen synliggör också det faktum att alla kan vara nervösa men våga tala ändå. Elever får se att nervositet ofta känns mer än det syns. 


Dagsformen viktig för retorisk prestation

Det är viktigt att du som lärare poängterar att det handlar om hur du känner idag. Dagsform, omständigheter i livet, hormoner – en massa saker påverkar hur vi mår och hur det känns att ta plats, höras och synas och prestera.

Det är stort att köra trots dålig dagsform och det kan gå bättre än väntat givet förutsättningarna. Dessutom är det viktigt att ta med i sin egen respons till sig själv att se till förutsättningarna. Du kan till exempel inte klanka ner på att du glömde din avslutning om du samtidigt har en pågående konflikt med en kompis som tar tankeutrymme. 


Retorikövning med lärarkollegorna 

Prova den här övningen på ett personalmöte med dina kollegor. Det kan verkligen göra underverk för personalgruppen, och för dig är det viktigt att veta vilken utmaning du "utsätter" eleverna för. 

Vad tyckte du om den här övningen? 

Fler retorikövningar för klassrummet som utgår ifrån kroppen hittar du i min e-bok som du kan ladda ner gratis

Läs hela inlägget »



En del lärare frågar mig om små, korta retorikövningar att göra i klassrummet. Jag kryddar mina retoriklektioner med flera övningar för att eleverna ska få röra på sig, tänka till, våga själva och våga tillsammans. Idag beskriver jag övningen "Tyst minut". 

Så här går det till

En elev i taget går upp framför klassen. Du som lärare tar tid i 1 minut. Innan minuten börjar brukar jag säga: "Varsågod, nu lyssnar vi på (Kajsa)." När minuten gått säger du varsågod till eleven som då tar till orda och med stark röst säger: 

”Jag heter (Kajsa). Jag har en röst och jag tänker använda den.” 

Sedan applåderar klassen, eleven sätter sig och lämnar plats för nästa tysta talare. 

Du får vara retorikförebilden

Om eleverna ska våga prova sin arena-röst, sin starkaste stämma, i ett litet klassrum så måste du som lärare kunna förebilda. Du måste visa hur de ska göra och själv våga ta i och överdriva med kropp och röst framför klassen. Öva hemma om det är ovant för dig att experimentera med din röst. Det är viktigt att eleverna har en förebild som är bekväm med att spela ut hela sitt talarregister. 

Syftet med den här retorikövningen

Jag blir lycklig när eleverna frågar varför vi gör något! Det kan tyckas märkligt att stå tyst framför klassen i en retorikkurs. 

Det här är en övning i att våga ta plats. Att äga scenen och visa det med sin kropp. Att bli bekväm med att ha talarrollen i rummet. Bli bekväm med att möta gruppens blickar. Bli bekväm med sitt eget kroppsspråk.

Dessutom är det det en övning för lyssnarna. De får med sina blickar och mimik uppmuntra och stötta den tysta talaren. De ska signalera: Du ska stå där framme nu, det är helt rätt och jag ger dig utrymmet och bekräftar din plats som talare. 

Vad blir effekten? 

Jag har gjort den här övningen ett par tillfällen med min klass som jag har nu under våren. Första gången var det precis så obekvämt och jobbigt som man kan tro. En del kör på strategin att försvarsfnissa, andra på att undvika ögonkontakt, de flesta skruvar på sig en del, backar efter en halv minut. Väldigt få vågar använda sin fullstarka röst på slutet. Men det är inte det viktigaste. Det viktiga är att de vågar liiite mer än vanligt med rösten. Små steg känns ofta mycket i individen. 

Några veckor senare när vi gjorde övningen var det betydligt mer fokuserade och samlade elever som gick in för uppgiften och gick upp framför klassen med pondus.

Hållningen var mer självsäker, ögonkontakten medveten. Flera sprack upp i leenden när de mötte ett vänligt ansikte i klassen. Det är då jag jublar inombords.

En elev sa:
– Jag fixar inte när det blir tyst. Det är så pinsamt så jag kommer börja skratta.
– Jaha sa jag, ganska oberörd. Då börjar du skratta helt enkelt. 
Att låta det som händer hända är viktigt. Det kan ge mycket stoff till samtal om talsituationen. 

Prova själv först!

När jag utbildar lärare så brukar jag utsätta dom för många sådana här övningar med varandra för att de själva ska veta hur det kan kännas innan de utsätter eleverna för samma sak. Om du inte får gå på utbildning med mig så gör övningen med några kollegor på ett möte! 

Undrar du något om övningen eller vill berätta hur du gjort, lämna gärna en kommentar! 

Vill du ha fler retorikövningar i klassrummet kan du ladda ner min e-bok gratis här

Läs hela inlägget »

Jag undervisar en klass på gymnasiet i retorik den här våren. Andra lektionen lät jag dem fråga vad de ville om mig. Varför? På så vis kunde jag lyfta en retorisk aspekt på hur vi presenterar oss och sätter människor i fack. 

Först kom frågor som vilken tid lektionen slutar och om jag kommer sätta deras betyg. Sedan började det jag förvänta mig komma fram: 
 

  • Hur gammal är du?
  • Vad gick du på gymnasiet? 
  • Var kommer du ifrån?
  • Har du barn? 
  • Är du gift? 


Någonstans när jag berättat om hur jag och maken träffades tog frågorna slut. Också som förväntat. 

Det är ju så det är. Vi har de där standardfrågor när vi ser en ny människa och när vi fått svar på dem så tycker vi att vi vet vem det är vi har framför oss. Utifrån våra referensramar har vi kunnat göra människan begriplig och placerat henne i ett bekvämt fack där vi vet hur vi kan förhålla oss till ”en sån typ av människa”.

Alla de där frågorna är bekväma och bra att ha. Det gör det enkelt att möta en ny människa, vi vet vad vi kan fråga. Men det kan också bli en fälla om vi inte förstår två saker. 

För det första: Den här typen av standardfrågor skiljer sig åt mellan olika kulturer. För någon är det viktigt och självklart att fråga om jobbet. För en annan är det viktigt att fråga var din farfar är född. Därför gillar jag att ställa mer öppna frågor i mötet med en ny människa. Prova något i still med: 
 

  • Hur kommer det sig att du är här idag? 
  • Vem är du? Berätta lite om dig själv. 
  • Vad har du på gång just nu i livet? 


För det andra: En människa är alltid så mycket mer än svaret på de där standardfrågorna. Placera henne i facket om du vill, men lås inte in henne där.

De där frågorna hjälper oss att hitta gemensamma nämnare men de gör också att vi ibland avfärdar någon som ointressant, för olik mig eller inte min typ av polare, vän, kollega eller samarbetspartner.

Det finns alltid en gemensam nämnare. Vi är människor. Och i och med det delar vi ofta många erfarenheter som livet ger oss och att få dela dem med andra är gott. Så våga fråga mer när du placerat den nya människan framför dig i ditt bekväma fack: 
 

  • Trivs du med ditt jobb? 
  • Drömmer du om något annat? 
  • Varför valde du att bli…? 


Allt det här sa jag till eleverna. Sen började vi med andra retorikövningar och att arbeta med det jag kallar empatital. Det är en annan historia från mina måndagar som retoriklärare och jag lär återkomma om det. 

Hur tänker du om frågorna du ställer till en ny människa? 

Läs hela inlägget »
Foto: Jakob Wiborg Foto: Jakob Wiborg

För ett par månader sedan sa en person som nyss hört mig sjunga: Vilken vacker sångröst du har. Min reaktion var märklig. Jag brast ut i ett skratt och sa säkert något konstigt.

Jag har aldrig hört, och aldrig trott att jag skulle få höra, att jag har en vacker sångröst. Hennes kommentar rimmade så oerhört illa med min röstidentitet att jag inte visste hur jag skulle reagera. 

När jag i efterhand reflekterade över min reaktion förstod jag vilken resa jag gjort med rösten och att jag ville berätta om det för att ingjuta mod att höras i fler som kanske känt samma sak. 

Min röst var gäll. Jobbig att lyssna på. Jag sjöng falskt. 

Det fick jag höra från min vän när jag var liten. Och när jag var typ fjorton fick jag höra samma sak även från grabbarna vi hängde med (jag va förstås dessutom kär i en av dem). Det gjorde ont för vi sjöng massor – överallt. Det premierades att vara bra på det. Jag tyckte alltid att det var jobbigt att höras. Men jag ville sjunga. 

Under gymnasiet valde jag bort sång som huvudinstrument. Jag kunde väl förvisso sjunga, men jag hade inte en bra soloröst. Jag kunde bidra i en kör, men det var ingen som ville höra mig som solist. Det hade jag ju förstått. 

Jag började sjunga i en gospelkör och tyckte själv att min starka stämma faktiskt platsade och kunde åstadkomma visst gospelsound. Kanske fanns det en plats där min röst ändå passade? Ingen annan i kören verkade dock tycka samma sak. Det kändes tydligt. Och det gjorde också lite ont. 

Jag blev vuxen. Flyttade hemifrån. Fick höra under min retorikutbildning att jag var skön att lyssna på. Att jag lät bekväm, lugn. Borde jobba på radio. Det var nytt för mig. 

Jag fortsatte i en gospelkör. En gospelkör som fokuserade på det vi skulle berätta. En kör som uppmuntrade olika sound och röster. En körledare som älskade när det spretade och var skitigt. Hon var stenhård på att en aldrig fick jämföra sig med någon annan och hela tiden påminde hon mig om att min röst var min och den var fantastisk. 

Jag tänkte att jag hade hittat en plats där min röst passade in. Trots att den var gäll, stark, inte alltid klockren och inte vacker att lyssna på så passade den i en gospelkör. Det var en ganska skön insikt. Jag hade en plats. Men jag hade fortfarande samma negativa syn på min röst. 

Stegvis har det dock förändrats. Nu är jag tacksam att jag har min röst och kan berätta saker med den både i sång och tal. Jag vet att min röst kan förmedla ett budskap och jag kan göra massa spännande grejor med den. Den är min vän. Nu ska jag försöka ta till mig att den också kan vara vacker. 

Det viktigaste är att den är fri. Inte varje dag, men oftast. Det vill jag att allas röster ska få vara. Fria, modiga nog att höras. 

Hur tänker du om din röst? 

Läs hela inlägget »











En monoton talare kan säga de mest intressanta orden utan att någon hör budskapet. När du presenterar och talar behöver du variera din röst för att fånga och hålla kvar uppmärksamheten. Här får du fyra konkreta retoriktips för att variera din röst.

Variera röstvolymen
Anpassa din röstvolym till lokal och avstånd till lyssnarna. Det låter ganska självklart men när man medvetet anpassar sig kan man också göra viktiga retoriska poänger genom att bryta normer. Ett exempel är att kliva in och se självsäker ut men tala väldigt tyst. Vad händer? Alla börjar lyssna. Våga prova att sänka volymen för att betona det viktiga, istället för tvärtom. 

Variera betoningen
En del betonar varje ord som det viktigaste. Det får effekten att man inte orkar lyssna för man vet inte vad som är poängen. Välj medvetet vilka ord du betonar. Betydelsen kan skilja sig mycket åt. Prova till exempel att betona ett ord i taget i följande mening och fundera över hur olika betydelsen blir.

Vi ser äntligen resultat av vår senaste kvalitetssatning.

Variera ditt tonläge
I det vardagliga samtalet speglar vi ofta vår målgrupp med vårt tonläge. Prova till exempel att säga ”Hej är det du som ringer” som om det var din mamma, chefen, en gammal ovän eller ett litet barn i andra luren. Målgruppen avgör vad som är passande. I din presentation kan du fundera över vilka egenskaper du tillskriver lyssnarna genom att prata med olika tonläge? Vad får de för effekt om du pratar till dem som till ett barn? Eller som till någon du anser dig vara överlägsen?

Variera ditt tempo
En person som talar både snabbt och otydligt upplevs som nervös och osäker men en person som talar snabbt men tydligt, till exempel en sportkommentator, upplevs som engagerad och väl insatt. Satsa alltså på tydligheten! 

När du förändrar rösten, oavsett hur, så reagerar lyssnarna och får en ny chans att bli fängslade eller i bästa fall att fortsätta vara fängslade och inte glida iväg i tanken med mobilen i handen. 

Hur mycket tänker du på hur du använder rösten? 

Mer av din röst och smartare retorik
Om du vill träna på att upptäcka mer av din röst och lära dig använda den retoriskt smart så kan jag och Anna Wiborg hjälpa dig. Läs om vår individuella röst- och retorikträning på hörd.se

Läs hela inlägget »












Det här blogginlägget har uppdaterats för sommaren 2017.

Sitter du och förbereder ett webinar eller en webbkurs? Skriver ditt manus och försöker träna på det? Här kommer ett av de viktigaste tipsen för att du ska låta naturlig och undvika känslan av att läsa innantill i ditt webinar. 

Skriv om till talspråk
Om du har ett nerskrivet manus med hela meningar för det du vill säga så måste du skriva om det till talspråk. Jag hjälper till och redigerar manus till webbutbildningar och webinars och ofta ser jag samma misstag. Du har skrivit, spelat in tester och tränat. Men manuset är fullt av meningsbyggnader, ord och stilnivåer som inte hör hemma i ditt talspråk. 

Vill du va snackig eller fokuserad?
En del vill ha en snackig  stil i sitt webinar och då jobbar du förmodligen inte ens med ett utförligt manus. Bra! Men vill du ha ett fokuserat, väl förberett webinar eller webbutbildning så är ett skrivet manus absolut en bra idé. Målet måste dock vara att du ska prata din text, inte läsa den. 

Det här ska du akta dig för i ditt manus
Här är de saker du ska vara vaksam på och justera i ditt manus: 

  1. Passiva meningsbyggnader. 
  2. För hög stilnivå i ordval. Exempel: ”Du har möjlighet att…” ändras till ”Du kan…”. 
  3. Onödigt krångliga ord. Exempel: ”Alternativt” ändras till ”eller” och ”exempelvis” ändras till ”till exempel”. 
  4. Onödiga upprepningar av ord. I skrift kan det behövas upprepningar som i tal blir överflödiga. Vi har en förmåga att förstå syftningar och sammanhang ändå tack vare frasmelodier, röstlägen och betoningar. Exempel:

Skrift: Vill du logga ut så hittar du den knappen uppe till höger. När du loggat ut kommer du till… 
Snack: Vill du logga ut så gör du det här. kommer du till… 

Jag hjälper dig med manus och träning
Lycka till med ditt webinar, webbkurs eller onlineutbildning och vill du ha hjälp med manus eller framförandet så finns jag som retorikkonsult och retoriktränar gärna dig. 

Läs mer om retorikträning här
Kontakta mig direkt på klara@klarabesked.se.
 

Läs hela inlägget »

Den 18 oktober deltar jag i en workshop på temat förälder och företagare. Jag är en av talarna och kommer presentera min kommande bok Bebis och Business.

Det blir en interaktiv erfa- workshop där vi delar upplevelser, trendspanar, identifierar hinder, ser möjligheter och lyssnar på inspiratörer. Hur gör vi det möjligt att driva lönsamma bolag och samtidigt vara närvarande föräldrar? 

Angeli Sjöström Hederberg som skrivit Företagare och Förälder och själv är samhällsentreprenör har tagit initiativ till den här workshopen. Jag tycker det ska bli så kul att vara där och få mötas i samtal och dela erfarenhet. Kom, om du är eller ska bli företagare och förälder! 

Här kan du läsa all info om talarna och workshopen (pdf).

 

Läs hela inlägget »

Det här är ett kapitel från min e-bok "Retorik med kroppen i klassrummet". Med övningarna i boken kan eleverna bli mer bekväma i talsituationen på ett roligt, överraskande och minnesvärt sätt.  Ladda gärna ner hela e-boken gratis
 

Leenden har många fördelar: de minskar stress, gör dig mer attraktiv och din omgivning gladare. Alla de sakerna är viktiga för att minska nervositet och skapa förtroende som talare.
 
Reflektera!

När du ler fånigt, lyckligt, barnsligt, självsäkert, vänligt, överlägset, falskt, överdrivet, blygt, förtroendeingivande och så vidare – vad säger det om dig?

Träna på att le medvetet till människor och fundera på effekterna. Vad händer med den besvärliga fotbollstränaren? Vad händer med din pojk-/flickvän? Vad händer med din gamla morfar? Vad händer med din klass? Vad händer med ditt kompisgäng? Vad händer med kollegorna på sommarjobbet? Vad händer med personen i kassan?

Övningar

1. Ge och ta
Ge alla elever en varsin lapp som de inte visar. På hälften av lapparna står det att de ska le och hälften att de inte får le. Låt eleverna mingla runt i klassrummet och hälsa på varann med och utan leenden. Prata om hur det känns att inte få ett leende tillbaka. Prata om hur det känns att inte ge ett leende tillbaka.

2. Selfiesmajl
Ge eleverna en lista på känslor och uttryck som kan avspeglas i ett leende. Låt eleverna sedan ta selfies med dessa olika typer av leenden. Låt dem beskära bilderna så att bara leendet syns. Sedan kan de dela bilderna eller bara prata om dem i grupp och försöka para ihop rätt känsla med rätt leende.

3. Tävlingssmajl
Skriv ner olika känslor på stora lappar. Dela klassen i två lag. Låt en från varje lag stå framför klassen. Längst bak står du och håller upp en lapp i taget med en känsla. De som står där framme gör ett leende och lagen gissar vilken känsla det är.
 
Leenden och retorikens teorier

Patos
Leenden är kraftfulla och väcker känslor. Vi vet att leenden smittar och om du verkar glad så är det troligare att dina lyssnare blir det. Att le, le mycket eller plötsligt sluta le är alla sätt för att ge orden den känsla du vill förmedla. Därför kan du koppla träningen av leenden till den del i den retoriska triaden (Etos, Patos, Logos) som heter Patos.
 
Kroppsspråk
Träningen av leenden kan, precis som träning i det perfekta handslaget, vara en bra utgångspunkt för att fortsätta prata om kroppsspråk och därmed beröra den del av den retoriska processen som heter Actio.

När det gäller kroppsspråk kommer ni snart fram till att det finns tydliga oskrivna regler för vad som är passande i vilka sammanhang. Det ger dig chans att koppla på det retoriska begreppen Aptum, Decorum och Kairos som alla handlar om vad som är passande och vikten av god tajming.

I Retorikbloggen finns fler inlägg om kroppsspråk. 

Vill du ha fler retorikövningar för kroppen i klassrummet kan du ladda ner en gratis miniversion av e-boken. Hoppas du blir inspirerad inför höstterminen!

Läs hela inlägget »
En av alla gånger jag jobbar och visar upp mig ofixad. Det går bra ändå. En av alla gånger jag jobbar och visar upp mig ofixad. Det går bra ändå.

Jag tror Isabella Lövin tänkte något i stil med: Det här duger bra, jag ska lägga tid på att läsa på och förbereda mig.

Eller kanske: Hoppsan, mitt puder är visst slut. Jaja, det är ju inte hela världen. Och så gick hon och ägnade sig åt sitt jobb.

Eller kanske: Va fin jag är idag. Punkt.

Eller så tänkte hon inte ens på hur hon såg ut utan var helt fokuserad på att vara skärpt, avslappnad, kunnig och må bra inför sitt uppdrag. 

Det Kerstin egentligen säger när hon undrar om man inte har uppbackning i vardagliga bestyr är att Isabellas klädval, frisyr och smink uppenbarligen inte kan ha tillkommit med hjälp av någon stilcoach. Varför inte undrar jag? 

Antingen har hon en stilcoach som tycker att en naturlig, skönt ostylad stil klär Isabella och sticker ut på ett sätt som tjänar hennes budskap bäst. 

Eller så har hon inte en stilcoach för hon kanske tycker att det inte är det viktigaste att lägga tid på. 

Eller så har hon inte tänkt så mycket på de här sakerna alls utan istället lagt tanketid och energi på det som är hennes jobb. Egentligen. 

Jag tycker faktiskt synd om Kerstin när hon beskriver att hon inte lyckats lyssna till Isabellas ord utan istället bland annat funderat på om det var längesen hon klippte sig. Det sorgliga är att jag kan känna igen mig. Min spontana reaktion på framträdande kvinnor kan också vara dömande tankar om utseende. Det som skiljer mig och Kerstin åt är vad vi gör av de destruktiva tankarna. 

Jag säger till mig själv: Hade du tänkt så om det var en man? Nej, tänk istället något om vad hon säger, hennes kompetens och inre kvaliteter. Kom igen Klara, allt det här finns där och du ska se det och sätta ord på det. Släpp håret, huden och naglarna. 

Kerstin väljer att inte bara tänka tanken, utan tänka den utan motstånd, skriva ner den, och publicera den för andra att läsa. Skämmes! 

”Vill hon ens?” I den fråga ligger så mycket fult. Det Kerstin underförstått argumenterar för är att det finns ett rätt sätt att klä sig. Men hon nöjer sig inte med att säga att Isabella väljer att bryta mot hennes rätta sätt. Hon insinuerar med sin fråga att Isabella skulle vara helt inkompetent när det gäller det. Om jag fått rätt intryck av Isabella så är väl det i och för sig en förnedring som rinner av som vatten på en gås och inte ens är värd att bemötas så banal är den. Tack och lov.

Det enda vettiga i Kerstins krönika är orden som direkt citerar Isabella själv om förspilld kvinnokraft. 

Självrespekt är i Kerstins bok att sminka sig och ha en välstylad frisyr. WTF?! Om Isabella är en av alla de kvinnor jag känner som respekterar sig själva - good som bad hairday - som tycker att hon är bra, som kan mycket, gör viktiga saker och gillar det hon ser i spegeln när hon vaknar oavsett om mineralpudret sedan åker på eller ej; om det är vår vice statsminister så är hon redan en viktig förebild oavsett politik.

Självrespekt och och mineralpuder har så lite med varann att göra att de aldrig borde nämnas i samma mening, samma stycke eller ens samma text. 

Det var det från retorikkonsulten. 

Godnatt. Sov gott alla babes. Skippa sminket imorn. Eller inte. Vilket DU helst behagar. 

Läs hela inlägget »

Jag har en fyråring i bajsfasen. Det är ändå fredag. Jag blev nostalgisk och tänkte att det här kunde underhålla fler. 

Tre skäl till varför det här inlägget får finnas. 

När jag var tonåring roade vi oss ibland (oftast sådär sjukt sent på natten när man bara hänger kvar och försöker fortsätt ha roligt) med bajsleken. Man droppade filmtitlar men bytte ut ett ord mot bajs. Bajsa med vargar är en riktig klassiker. 

Ikväll, med inspiration från min son tänkte jag att det ju kommit en massa nya filmer och serier sedan dess. Undra vad jag kan hitta på av dem...? Här är min lista: 

1. Bajs of Wall street.
2. Bajs i jeans.
3. How I met Your Bajs.
4. House of Bajs. 
5. Bajs is the new black. 
6. The Danish Bajs. 
7. Hundraåringen som klev ut genom bajset och försvann. 
8. Bajset den 13:e. 

Vad blir ditt bidrag till listan? Hit me! Och om du inte uppskattar min humor så ber jag om ursäkt för detta tilltag och ber dig istället läsa något mer seriöst inlägg, som det här om att INTE föreställa sig publiken naken. Vill du längre bort från underbältettemat kan jag rekommendera det helt rumsrena inlägget med en checklista för dina förberedelser. 

Trevlig helg!

Läs hela inlägget »

När jag och Anna Wiborg, som är sångpedagog och röstcoach, coachar andra så kommer de till oss för att de har retoriska utmaningar. De vill bli bättre i sin roll som talare.

Det hjälper vi självklart till med men ofta går de därifrån med nya insikter om sig själva som människor. Hur de fungerar, hur de värdesätter ärlighet, vad som är viktigt för dem, vad som motiverar, vad som skrämmer. Det är stort att få se och vara med om den processen. 

Vid ett tillfälle då vi coachade en chef i ett internationellt bolag tänkte jag på hur coolt det är det som Anna gör. När våra samtal med klienten mixade med konkreta råd och praktisk träning skapar förändring kan Anna direkt höra skillnaden som blir i rösten. 

I det här fallet hade vi tillsammans sett att ett problem för den här personen var att han inte kände sig motiverad när han som talare lät sig begränsas av förväntningar från sina chefer. Istället för att lyfta in allt det engagemang och den förmågan att se och bemöta människor som han har i mötet en och en, så blev hans presentationer platta när han stod inför en större grupp. 

Vi tränade på att lyfta in hans sätt att vara i mötet med en person i presentationsrollen. Anna hörde hur rösten förändrades och kunde genast peka på de små nyanserna. 

Tack vare det fick han en konkret upplevelse av vad det är som sker och hur förändringen känns i kroppen och hur den låter när den kommer ut i hans prat. Upplevelser gör förändring enkel och ger resultat.

Rösten. Så personlig. Unik. Avslöjande och känslig. Finkalibrerad. Det är så coolt det hon hör, min kollega. Där jag kan peka på kroppsspråk, ordval, blickar och omedvetna stilfigurer hör hon röstens alla små nyanser. 

Vi hade kunnat prata om de här förändringarna och den utvecklingsresa han behövde göra ändå. Men när rösten är utgångspunkt och det centrala att jobba med så fick vår klient något konkret att ta på; något som känns och hörs och går att förändra.

Välkommen om du är redo för det här utvecklingsäventyret med mig och Anna. Vi kallar oss Hörd – Sveriges sång-, röst- och retorikbyrå. 

Röst- och retorikträning med oss bokar du här!
 

Läs hela inlägget »

Titta gärna på det här från Ted Talks om att besegra scenskräck. Hans sång tar upp ett vanligt råd för att hantera nerver: Att föreställa sig sin publik naken. Ett råd som jag dissar fullständigt. Här är anledningen: 

Om du verkligen stod inför en grupp nakna människor så vore det oerhört märkligt – kanske komiskt – men ytterst absurdt. Du skulle knappast känna samhörighet med dem. Du skulle vilja ta distans.

Kanske skulle du känna dig överlägsen och kunna skratta åt dem för ditt inre. Du skulle tänka: Vilka puckon.

Eller så skulle du känna dig underlägsen och rädd. Förväntas det att jag ska vara naken nu också? Det har du troligtvis ingen lust med.

Förmodligen, precis som på badhuset, skulle du ha svårt för att se dina nakna medmänniskor i ögonen, men ja, var ska du annars titta?! Det finns ingen annan safe zone att fästa blicken på heller så du skulle anstränga dig för att titta bort. 

Allt det här går stick i stäv med min viktigaste ledstjärna om att möta sin publik som medmänniskor.  Skapa närhet och samhörighet. Känsla av att möta varandra. Se varann och lyssna in. 

Ja, det skulle vara om du möjligen föreställer dig dem och dig själv som nakna och att ni möts i någon slags fri sfär utan kulturella ideal eller sociala koder kring klädsel. Men då föredrar jag nog ändå kläderna på, men utrustad med nyfikenhet på den andra oavsett vad de yttre attributen förmedlar. 

Så, en naken publik är en obehaglig publik. En obehaglig publik är svårare att möta med sin nervositet. Så möt dem med kläderna på även om lökringar skymtar under armarna och det känns som tröjan fladdrar i takt med din höga puls. 

Vad gör du för att hantera dina nerver?

Läs hela inlägget »
18 år och nybliven körkortsinnehavare. Uppkörning två dagar efter Stevie Wonder-konserten. 18 år och nybliven körkortsinnehavare. Uppkörning två dagar efter Stevie Wonder-konserten.

Året var 2004. Jag var 18 år och skulle få se Stevie Wonder live på Stadion i Stockholm. Det här handlar om hans entré på scen och vad den kommunicerade. 

Jag har tidigare bloggat om Dannys ignorerande av publiken i Idol och Hans Roslings oberördhet av hyllningar på temat om att bestämma sig för vilken energi du kliver upp på talarscenen med. Det här är ytterligare ett exempel på hur mötet med din publik kan te sig. 

Vi i publiken står där. Förväntansfulla. Nästan otåliga. Pirriga och peppade. Energin är på topp. Förväntan likaså. När vi förstår att förbandet spelat klart och det äntligen är dags för det vi alla väntat på stiger stämningen. Applåder, jubel, rop, tjut, glädje och eufori. 

Så kliver Stevie ut på scen och jag själv tar ett djupt andetag. Byter position från den på tå, framåtlutande, med axlarna uppdragna och intensivt klappande händer till att ställa mig i lugn och ro med hela fötterna i marken, känner hur axlarna slappnar av och hur applåderna fortsätter med minskad intensitet men desto större vördnad. 

Från ett hysteriskt förväntansfullt leende, till ett fridfullt lugnt. Där stod han och så var det liksom inte mer med det. På ett väldigt fint sätt. 

Den skiftningen i energi och känsla som Stevie åstadkom för mig och vad jag vill påstå i publiken som helhet var magisk. Jag har ofta efteråt funderat på vad det var. Och det här är kanske inte så mycket en retorisk analys som en personlig reflektion och några gissningar. Men jag har lärt mig något av det och det kan du också göra. 

Känslan var att all superstar-glans och hela legendstämpeln försvann när han klev ut på scen. Istället fick vi möta en fantastisk människa. En av oss; med en särskild gåva för musik. Han klev ut på scen och, kan låta motsägelsefullt, men verkligen såg oss, som en härlig grupp av människor. Inte som ännu en publik. Han mötte oss. Tog in oss. Och sa: Hej, här är jag, ska vi ha en fin kväll tillsammans? 

Till skillnad från Danny som skapade magi med sin kontrast och ignorans. Till skillnad från Hans Rosling som skapade kontrast med sitt icke-bekräftande. Stevie kliver ut och skapar kontrast från det förväntade mötet med en superstjärna till ett möte människor emellan med att verkligen ta in, bemöta och bekräfta. 

Vilka talare har du lyssnat på som du upplevt gjorde som Stevie och såg dig?
 

Läs hela inlägget »

Bloggade nyligen om hur Danny Saucedo förändrar energin i ett rum genom att ignorera publikens reaktioner och själv ha en helt annan energi. 

Det finns ett annat exempel på hur man kan förändra sin publiks energi. Hans Roslings tal på Hela Sverige Skramlar-galan får stå som exempel på detta. 

Han möts av liknande reaktioner som Danny på Idol när han kliver ut på scen och när han får ordet av Filip och Fredrik: skrikande fans, hög energi, feststämning, glada tillrop. Men det är tydligt att han vill skapa något annat. Till skillnad från Danny, som helt ignorerar lyssnarnas känsloyttringar, bemöter Hans Rosling publiken men på ett ganska ovanligt sätt. 

Inte heller Rosling tar in reaktionerna. Han vinkar inte, han flirtar inte, han tackar inte för reaktionerna. Han är ganska oberörd. Publiken får inget tillbaks för sina hyllningar; inget samtalsstöd, ingen bekräftelse. Det kan få vem som helst att lägga ner sina försök till kommunikation. 

Men han adresserar ändå publiken direkt med sitt kroppsspråk (ca 1:08 in i klippet). Han lyfter händerna, gestikulerar åt dem att sätta sig ner (men inte med det där tacksamma leendet över hyllningarna som är det vanliga, utan med seriös mimik). Sen säger han att det här är allvar. Och energin är som förbytt. 

Här kan du se Hans Rosling på Hela Sverige skramlar. 

Hur brukar du bemöta publikens applåder? 

Läs hela inlägget »

I höstas framförde Danny Saucedo sin låt "Så som i himlen" i Idol. Det framträdandet är ett tydligt och spännande retoriskt exempel på hur du, om du är tillräckligt bestämd och fokuserad kan påverka dina lyssnare och förändra energin i rummet. 

Det här är del 1 av 3 i en serie om hur du möter och kan förändra dina lyssnares energi, redan innan du börjar prata. 

När Danny presenteras och kliver ut på scen ackompanjeras hans entré av tonårstjejers skrik. Som förväntat. 

En vanlig respons från den som står på scen i det läget är att ta in reaktionerna och på olika sätt bekräfta att man ser och hör sina lyssnare. Vinka, flirta lite, le, tacka och bocka. 

Danny gör inget sådant den här gången. Han ignorerar publikens reaktioner totalt och börjar istället sjunga sin sång, berätta det han kom för att säga. Med allvarlig min, långsamt minspel och fast blick. Alla hans kroppsspråkssignaler är tvärt emot de som finns hos publiken. 

Så vad händer? Efter en vers och någon refräng är publiken ganska tyst. Jag gissar en viss förvåning hos de skrikande tjejerna som tystnat. Kanske tänker de: Men, vad är det här? Och så börjar de lyssna istället. De börjar försöka ta in och förstå vad han säger som var olikt det de förväntat sig av Danny. 

Inte så många av oss möts av skrikande fans när vi kliver ut på talarscenen men det finns alltid en energi i gruppen som du måste förhålla dig till. Om du inte tänkt medvetet på detta är risken stor att en låg energi i gruppen också drar ner dig, eller att du gå in med en energi som krockar på ett negativt sätt med dina lyssnare. Det första intrycket kan vara svårt att förändra under resten av ditt gig. 

Jag älskar det Oprah Winfrey säger: ”You´re responsible for the energy you bring into the room”. 

Du måste ha bestämt dig för vilken känsla du kliver in i rummet med. Vad tar du med dig och vad ska du lämna utanför föreläsningssalen? 

Hur vill du få dina lyssnare att känna din första minut på scen och sekunderna innan du börjar prata? Vill du skapa kontrast eller stark gemenskap och bekräftande? Vill du pigga upp eller lugna ner? Vill du uppfattas som en person med pondus eller som kompisföreläsaren, en av dom? 

Bestäm dig för din energi, förmedla den med hela ditt kroppsspråk, din klädsel, din mimik och när du väl börjar prata - din röst och dina ord. Då är det du som sätter tonen och ger din berättelse bästa tänkbara förutsättningar att nå fram. 

Nästa exempel på hur du kan möta och förändra lyssnarnas energi kommer från Hans Rosling. Anmäl dig för att få retoriktips direkt i din inkorg för att inte missa det. 

Läs hela inlägget »

Jag har tidigare bloggat om vikten av personliga möten i en digital tid. Hur det är först i ett verkligt möte som du har hela din retoriska kraft att tillgå med mimik, kroppsspråk, klädsel, ögonkontakt, röst och förstås orden. 

Nyligen läste jag karriärcoachen Gerd Wallins e-bok om mötet som jobbsökarstrategi. Utifrån den vill jag komma med ett avgörande retoriktips för hur du ska tänka när du presenterar dig för en ny person med det allra första du säger. 

Det krävs mycket mod för att följa Gerds råd och vara personen som tar för sig, går fram till en främling och startar ett samtal, ställer en fråga, presenterar sig själv. För mig är det inte en självklarhet att agera så i Sverige. Under mitt halvår i New York däremot var det en helt annan sak. Där lärde jag mig att ta tillfällena i akt och alltid vara beredd att dra sin egen pitch

När du presenterar dig för en helt ny person, tänk dig att personen har en fråga i sitt huvud och det är bara om du besvarar den som mötet kan fungera. Svarar du inte på den frågan så är mötet redan från början skevt och ni kommer aldrig riktigt mötas. Istället skaver ni bara lite obekvämt mot varann och en av er eller båda kommer gå därifrån med en olustig känsla som ofta är svår att sätta fingret på. 

Frågan du ska besvara är: 

Varför är du här? 

Låt mig ge dig ett exempel. På företaget där jag är anställd brukar respektive bjudas med till det årliga julbordet. När min man hälsar på folk så säger han:

– Hej, Edward, gift med Klara.

På en gång vet personen han hälsar på hur hen ska förhålla sig till Edward för vi är så beroende av att sätta människor i ett sammanhang för att ta mötet vidare. Det är dessutom helt rimligt att Klaras make är där så personen kan vara trygg med att allt är som det ska.

Tänk dig att min man istället skulle sagt:

– Hej, Edward, jobbar i Immanuelskyrkan.

Då hade personen han hälsade på bara tyckt det var märkligt och undrat varför han säger så. Det är dessutom orimligt att en person från en kyrka ska vara med på det här julbordet som är till för anställda och deras respektive. Om min man skulle säga så så väcks fler frågor och det skapas en otrygghet. Framförallt har personen inte fått svar på frågan: Varför är du här? 

Du behöver inte svara på frågan med formuleringen ”Hej, jag är här för att…” vilket kan bli konstlat. Men av alla vanliga sätt at presentera sig på (namn, vem man hör ihop med, vem man kom dit med, yrke, främsta intresse m.m.) så måste du välja det som hör hemma i just det sammanhang du befinner dig. Det handlar helt enkelt om det mest centrala i retoriken; anpassning till målgrupp och kontext. 

För att våga ta för sig mer i möten behöver en hitta sin egen motivation. Min motivation är att varje gång jag pratar med en ny person så älskar jag vad en kan upptäcka och lära av varann. Livet växer ju fler samtal och möten jag fyller det med. 

Just det tar Gerd också upp i sin bok. Tanken om att ett möte inte måste leda till ett jobb, eller ett uppdrag för att vara lyckat. Nästa person jag möter kan vara en ny vän, kollega, chef, samarbetspartner, kund eller ”bara” ett möte som jag lärde mig något av även om vi aldrig hörs av igen. Med den attityden blir det enklare att vara avslappnad i nya möten. 

Till sist vill jag bara nämna Gerds tips om att ha på sig något som sticker ut för att bli ihågkommen. Här är det bara att våga som gäller. Det spelar heller ingen roll om du blir ihågkommen som töntig, pretentiös eller smått galen för det är att bli ihågkommen som är målet. Minns de din gula hatt så har de också lättare för att minnas vad du kan, hur du fick dem att känna sig, var de kan få tag i dig och vad du är bra på. Precis det du vill alltså. Det här gäller minst lika mycket när du står på scen. Läs gärna ett tidigare inlägg om 21 vågade idéer för kreativa presentationer och fundera på vad du vågar till nästa event, föreläsning eller möte. 

Ladda gärna ner Gerd Wallins e-bok Mötet – Nyckeln till ditt nya arbete. Den är gratis.  

Vilka olika sätt presenterar du dig på? Kommentera gärna och glöm inte prenumerera på Retorikbloggen här uppe till höger!

Läs hela inlägget »

Har du missat något retoriktips under 2015 så botanisera i listan bland det mest populära i Retorikbloggen 2015. Säkert hittar du något matnyttigt som passar dig! 

Jag vill säga tack till dig som läser min blogg och jag ska göra mitt bästa för att du ska vilja fortsätta med det under 2016 också. God fortsättning på nya året!

  1. Föreläsa, presentera och tala som duo - 3 användbara tips
  2. Dela, dela, dela och den stora tröttheten
  3. Ska du hålla bröllopstal eller festtal – Ta lite hjälp!
  4. Ett litet missförstånd och en stor brödrost i julklapp
  5. När chattspråk och emoticons inte kommunicerar klart
  6. Retorisk checklista för dina förberedelser
  7. Därför ska du lära dig lite retorikteori
  8. Ta plats som talare! Om det värsta retoriska misstaget
  9. Kläder, kiss, kommunikation och retorisk ironi
  10. Söndagscitatet – konsten att tråka ut


Populärast från arkivet
Retorikbloggen har många retoriktips i arkivet som är lika aktuella nu som när de skrevs. Här är de inlägg från tidigare år som blivit mest lästa år 2015. 

  1. Retorikträning för en vältränad tunga – Varför då?
  2. Viktigaste retoriktipset för festtalet – Ingen bryr sig om dig
  3. Jason Diakités tal och kraften i känslosam retorik

Nu till en viktig fråga: Vad vill du läsa om i Retorikbloggen under 2016? Lämna en kommentar eller ställ en fråga så ska jag se till att blogga och ge dig svar. 
Läs hela inlägget »

Bland de retorikutbildningar jag haft 2015 finns en som jag minns med särskilt stor glädje. Nu delar jag  med mig av den reflektion jag skrev direkt efter två dagars retorikutbildning för lärare på ett gymnasium. 

Det är en ärlig beskrivning av vad jag känner för mitt jobb som retorikkonsult och jag önskar att 2016 ska få rymma många fler sådana här uppdrag. Så här skrev jag, i en park, i väntan på ett tåget hem:

Nu vill jag bara va i känslan efter den här dagen. 

Jag känner mig så tacksam och lycklig. Det känns stort att få vara med och göra det här. Att jag får möta de här berättelserna, se människorna våga och växa med varandra. Som att jag får tjuvkika lite när nära vänskap frodas. Lite som att jag inte har rätt att vara där men ändå får ta del. Då fylls jag av respekt och vill förvalta allt det väl. Inte slarva bort. Bevara, och begrunda. Låta deras berättelser få komma andra till del men bara när tiden är rätt och där de kan göra samma nytta som här idag. 

Hon som bokat mig sa: Du förstår väl att det här aldrig hänt om du inte varit här? Vi hade aldrig berättat de här sakerna för varandra, och känslorna…. Med blank, berörd blick sa hon det. Tänk att jag kunnat ge dem detta. Nu hoppas jag så att de ska kunna ge det vidare till sina elever. 

Allas instämmande nickande när hon tackade mig. Deras leenden. Deras insupande blickar, deras ivriga antecknande. Deras kritiska frågor. 

Och mailet från läraren. Att hon så gärna ville att jag skulle få veta hur det gått. Att det inte bara var hon som upplevt mitt besök som värdefullt, utan skrev om direkt respons från eleverna på att nu kunde de förstå, tycka att retorik var roligt och hantera redovisningar annorlunda, när de inte bara tvingades stå och redovisa som alltid förr. Älskar att det jag gjort kunnat nå hela vägen till eleverna! 

Jag var själv trött i morse. Lite gravidofokuserad i hjärnan. Men allt eftersom dagen gick steg energin, de gav mig energi. 

Det jag kände i morse av rädsla för skolan. Mörker som tyngde efter det som hänt i Trollhättan. Det jag sa om att jag ville att idag ska vi se allt det goda i skolan mer än någonsin, inte för att blunda för problemen utan för att ha en positiv målbild i sikte och veta att det finns gott. Mycket gott. Det känner jag efter en halvdag på denna gymnasieskola. Här finns väldigt mycket gott, med styrka att frodas och växa ännu mer. 

Analysera mera kan jag göra sen. Nu vill jag bara behålla känslan jag har när jag sparkar kastanjer framför fötterna i lövprasslet. Känslan i hela kroppen av leenden, glädje, ärlighet, mod, lycka som kommer inifrån och möter höstsolen mellan de gyllene träden och vinden som snackar förnöjt på sin väg genom snart nakna grenverk. De faller av så solen kan nå ännu längre in. 

På sidan Retorik i skolan kan du läsa mer om vad jag gör i skolor, vilka uppdragsgivare jag haft och vad de tyckt om retorikutbildningarna. 

Läs hela inlägget »

Avbryter juldagarna med att berätta om en julklapp som är resultatet av ett missförstånd via sms. Ta det som en påminnelse om hur olika vi kan tolka ett ord eller en mening, hur viktigt det är att förstå att din tolkning inte är given. 

Jag skrev till min bror någon vecka innan julafton: 

”Vår brödrost har just gått sönder så det kan vi önska oss i julklapp. Gärna en som tar lite plats.”

När jag sedan öppnar paketet från min bror är det mycket riktigt en brödrost. En stor brödrost med plats för fyra skivor. Och min bror sa: 

”Du ville ju ha en som tog lite plats. Jag förstod inte riktigt varför men jag tänkte att den här blir väl bra då.”

Sen skrattade vi. 

Vari låg missförståndet? Jo, jag hade i mitt sms menat en brödrost som tar liten plats, en som inte tar så stor plats. Min bror hade läst det som att vi gärna ville ha en som tog upp en ansenlig yta, ganska stor plats. 

Sensmoralen i den här julberättelsen är tydlig. Tänk efter noga på när din skriftliga kommunikation kan tolkas på fler än ett sätt och hitta en formulering som minimerar risken för missförstånd. 

Jag var, trots missförståndet, mycket nöjd över brödrosten.

Har du fått något i julklapp? God fortsättning på julen! 

Läs hela inlägget »

Jag får en del spännande frågor från er läsare. För ett tag sedan skrev Monika Larsson Sikehag som driver kursplats.nu till mig med funderingar om hur man bäst inleder, om för personligt kan bli skrämmande och vem som bäst kan hjälpa till att göra en presentation riktigt mästerlig för att optimera sitt företags försäljning. 

Med hennes tillåtelse har jag här valt att återge hennes frågor och mina svar. Min förhoppning är att även du kan få med dig nyttiga råd för dina presentationer som företagare. 

Bra att veta om Monikas presentation

Monika säljer bland annat Må-bra-veckor. Det är en resa till Gran Canaria med sorgebearbetning i fokus och coachning, fysisk och mental hälsa som tydliga inslag. Presentationen hon har frågor kring är hennes informationskväll om resan för de som eventuellt vill åka. Det är alltså i den här presentationen som hon bäst kan förmedla varför man bör boka hennes resa. 

Monikas första frågor och funderingar

Vad är egentligen smart att börja med? Hur funkar psykologin vad gäller "närmanden"? 

Jag är rätt rakt på sak. 1) Önskar välkommen på sedvanligt sätt 2) Presenterar mig själv och VARFÖR jag hamnat här, i detta att erbjuda dessa arrangemang och dess innehåll. Detta prat kan ibland glida över till ganska utelämnande (personliga) utsagor från min sida eftersom det ju är kopplat till det jag erbjuder (sorgbearbetning; måbra;skriva-sitt-liv;etc). Vidden av utsagorna varierar spontant beroende på hur grpn känns. Självklart. Ibland hamnar det rätt och ibland fel (hos ngn/men kan vara flera...folk är ju väluppfostrade…tyvärr ; )

Retorikkonsulten svarar: Sätt förväntningar innan mötet

Svårt att ge ett riktigt gott råd när jag inte sett dig live. Rakt på sak kan vara fängslande och intresseskapande, men det kan också vara skrämmande. 

Hur marknadsför du träffarna? Vad är deras förväntningar när de kliver in i lokalen? Jag tror du skulle vinna på att i din personliga berättelse inte fokusera på det tunga som varit utan på där du är nu; hur det blev bättre, att det blev bättre. 

Jag tänker mig att dina lyssnare kommit dit med en fråga i bakhuvudet: Kan det här vara ett sätt för mig att komma ur det som tynger mig? Då kan du svara ”ja” om du själv är ett bevis på det. 

Jag tänker att du ska fokusera på att ge dem hoppet, ljuset, målbilden - inte en till mörk historia att smälta. Förstås krävs mörkret för att förstå ljuset men effekten kan vara så olika beroende på vilket man lägger tyngdpunkten på, vilka ordval man gör och vad som får ta mest plats i din berättelse. 

3 retoriktips för inledningen

Vad är smart att börja med? frågar du. Generellt ska man din inledning uppnå tre saker: 

  • Roa lyssnarna (skratt får oss att slappna av)
  • Skapa välvilja till dig som talare (görs ofta genom att du visar vad du har gemensamt med dem som kommit)
  • Skapa läraktighet (alltså säga något fängslande som väcker intresset för resten av det du ska säga)


Monika funderar: Hur lång kan inledningen vara och hur funkar en öppen fråga? 

Jag uppehåller mig aldrig mer än max 4-5 minuter vid "jag-pratet" (det får ju inte bli Ego) och går sedan vidare UTAN att ställa en öppen fråga till gruppen (detta är medvetet) om Varför just de har sökt sig till denna infoträff, vad de har för motiv med sin resa, etc, för "det kan ju bli alltför provocerande" och jobbigt. Men: Känner de sig osedda då?

Retorikkonsulten svarar: Förbered lyssnarna och bekräfta utan att ställa mot väggen

Har du sagt innan att du ska dela din personliga berättelse i fem minuter innan ni går in på allmän info? Om du inte förberett lyssnarna på det så tror jag fem minuter upplevs som länge i det här fallet. Då finns risk att du tappar dem redan här. De kom inte för att lyssna på din berättelse, de kom för att bli övertygade om varför just de ska åka. Din berättelse är naturligtvis ett viktigt argument för att övertyga men den måste komma på rätt plats.

Jag tror inte de känner sig osedda av att du inte frågar. Du gör helt rätt val där. Men du kan bekräfta att du förstår att det finns många olika behov (och kanske smärtsamma saker) bakom beslutet att komma på din träff. 

Det kan du göra genom att säga något om hur länge du jobbat med det här och vilka olika typer av erfarenheter du mött. Kanske bekräfta och uppmuntra att de tagit steget att komma till din träff som ett första steg på väg till ett bättre liv. Att ingens berättelse är likadan, men det vi har gemensamt är att vi alla har något tungt i bagaget. 

Sådana saker kan du säga för att skapa trygghet, bekräfta dina lyssnare och därmed också stärka förtroendet för dig.

Monika ”snubblar” över informationen

Efter detta drar jag mest saklig info och ev respond på personfrågor.

Retorikkonsulten svarar: Gör infon attraktiv!

Du säger det som att detta är en tråkig bisak : ) Har du funderat på hur själva infon kan vara tilltalande och insäljande? 

Monikas huvudfråga: Vem kan hjälpa mig – retorikexpert, presentationsmästare, psykolog? 

Men, nu till saken: Jag skulle allvarligt behöva ett öga/öra/ en analytisk observatör för dessa aftnar. En sakkunnig som vid uppenbart behov kunde slänga om strukturen för denna presentation (vilken är livsviktig för min verksamhet), en presentationsmästare som KAN den mänskliga psykologin som ett rinnande vatten, på sina 5 fingrar och som kan peka ut svagheter/styrkor och behov av korrigering. Vart vänder jag mig? Är det till en Retorikexpert? Eller till en psykolog? Men är inte en retorisk expert en vad man kunde kalla en presentationspsykolog? När jag tänker på saken är detta ett litet verksamhets-hål som ngn borde fylla! Eller har jag missat en (hemlig, väl dold profession)? Vad säger du? Är detta en nisch för en retoriker? 

Retorikkonsulten svarar: Retorikträna med mig

Det är roligt när jag får höra att människor kommer på att de behöver den här typen av hjälp. Och ja, det är absolut en retorikkonsult som kan hjälpa dig. Jag erbjuder retorikträning och en del i det kan vara att jag är med live för att observera. De frågor du ställer här är svåra att ge exakta svar på utan att få möjlighet att vara med live. Så om du är sugen och vi kan hitta en tid som funkar så vore det bästa om du anlitar mig för att sitta med och observera vid ett sånt här tillfälle. För att du ska få ut mesta möjliga av det så kan vi boka ett träningspass innan där vi går igenom mer av ditt innehåll och vad du vill att jag tittar särskilt efter. Sedan bokar vi ett pass efteråt där jag ger min respons och konkreta tips på hur du kan förbättra det och träna vidare. 

Om du bokar två tillfällen retorikträning för våren innan 31/12 2015 så får du det tredje till halva priset. Läs och boka retorikträning nu.

Läs hela inlägget »

Där stod jag. Oduschad med sunkiga pyjamasbyxor, misfitted på det minst smickrande sättet för mina former. Bh-lös med ofräscht hår torkade jag av köksbordet med disktrasan i högsta hugg.

Min man hade just stängt dörren för att gå iväg på kvällsjobb. Då tittar han in igen och säger: Hejdå snygging! Och det, mina vänner, kallas skicklig retorisk tajming.

Det går sällan ge generella råd om vad man ska säga och inte. När, var och till vem du säger det är helt avgörande för hur det tas emot. Och god tajming är allt. Det är en konst att överraska. 

Om jag fått komplimangen när jag visat min nya outfit innan jag gick på fest skulle jag inte blivit särskilt förvånad. Nu kom den när jag minst anade det, när jag minst förväntade mig det och då fick det enorm effekt!

Det kan du utnyttja även på scen. Vad förväntas du säga och göra? Vad förväntar sig lyssnarna att få höra? Om du säger något helt annat, vad får det för effekt då?

Friskt vågat, hälften vunnet gäller här tycker jag. Prova! Blir det fel har du lärt dig något mycket viktigt. Blir det rätt lyckas du med konststycket perfekt tajming och retorisk succé. 

När har du fått uppleva perfekt retorisk tajming? 

Läs hela inlägget »

​Jag retoriktränar människor inför olika retoriska utmaningar. Att hålla ett webinar är en sådan. Här har jag samlat 9 retoriktips för dig som gör dina första webinars. 

Webinar är ett fantastiskt sätt att nå ut som företagare. Oavsett syfte eller ämne för ditt webinar så är det ett speciellt retoriskt sammanhang som kräver en del övning för att behärska.

  1. Var noga med att berätta för lyssnarna att du inte glömt dem och deras frågor. Bekräfta att frågorna kommer in även om du säger att du ska svara på dem sen. 
  2. Glöm inte berätta tidsåtgång och upplägget för att sätta tydliga förväntningar. 
  3. Var inte för säljig. Man ska känna att man har nytta av själva webinaret i sig, inte bara om man köper en produkt eller tjänst av dig efteråt.
  4. När du ska säga ditt erbjudande, säg det med ord som är bekväma för dig, inte med säljfloskler du hört att man ”ska” använda. 
  5. Var ärlig med din förväntan, glädje, iver i inledningen. Säg det du känner, inte det du skrivit ner. Då knyter du deltagarna närmre dig och de får möta en äkta människa som vi alltid uppskattar.
  6. Om du visar upp text, lappar m.m. så behöver inte texten vara så stor som du tror för att synas. Prova innan med din egen webbkamera så du vet hur du kan hålla. Dölj inte din mun, vi läser mycket mer på läppar än vi tror och särskilt när vi kommunicerar via skärm.  
  7. Om du beskriver detaljer, visa gärna upp dem: Pratar du om pressmeddelandens struktur så visa gärna ett färgkodat pressmeddelande till exempel. 
  8. Det gör inget om du tittar bort från kameran ibland men titta inte på dig själv. Samma sak som om du har en fysisk publik framför dig. Du måste inte ha ögonkontakt med dem hela tiden, men om du skulle titta på dig själv i en spegel på scen blir det genast mycket märkligt. 
  9. Lätta upp de informationstunga bitarna med berättelser, personliga exempel och erfarenheter. Om man inte får lära känna dig lite mer hade deltagaren lika gärna kunnat läsa en bok eller några blogginlägg i ämnet. 


Vill du ha personlig retorikträning via Skype inför ditt webinar så maila mig på klara@klarabesked.se eller läs mer om retorikträning.

Har du fler tips du vill fylla på listan med? Håller du med, hade du redan tänkt på detta? Lämna gärna en kommentar. 

Läs hela inlägget »

Paul Geiger är speech coach på New York Vocal coaching. I en intervju med honom frågade jag vad det värsta en talare kan göra är. Det handlar om att inte kunna ta plats. Om du tror att det gäller dig så läs vidare!

Han började med att säga att det som gör lyssnaren mest obekväm är en talare som på olika sätt inte behärskar situation eller som inte tar det utrymme hen fått tilldelat som talare. Det kan vara genom att prata orimligt snabbt, inte ta det fysiska utrymme som förväntas med kroppsspråket, att darra på rösten, tala för tyst eller slarvigt utan att visa engagemang.

Ge lyssnarna din bästa insats

Han kallar detta för en tragedi. Han menar att vi människor älskar att lyssna på andra. Vi är bra på det och vi söker aktivt kontakt med andra människor för att få ett möte, få höra en berättelse, få del av en historia, hitta gemensamma tankar och värderingar. Att då inte göra det bästa för sin lyssnare och inse att den eller de vill lyssna på dig, de vill förstå, ta in och lära sig, det är väldigt synd.

Alldeles för många vågar inte ta plats

Det som är ännu tristare är att han ser detta som det största misstaget en talare kan göra och något som han ser i undantagsfallen. Jag ser att det finns mer eller mindre tendenser av denna tragedi i alltför många svenskar som står inför en grupp och ska tala. 

Det handlar inte om dig

Att du får stå på scen och snacka måste inte handla om att du ska synas och ta plats om den tanken gör dig obekväm. Det handlar om de som lyssnar. Att göra det bästa av utrymmet de ger dig, skapa så mycket förståelse och kunskap och god känsla som du kan, för deras skull. De vill höra på dig, de vill ha det av dig. En annan gång är det du som lyssnar och visst uppskattar du någon som tar sin plats som talare? 

Tycker du att det här är svårt och vill jobba mer på det så läs mer om personlig retorikträning med mig.

Om du vill utvecklas både röstmässigt och i din retorik, kolla in vad jag och sångpedagog Anna Wiborg tillsammans kan hjälpa dig med på hörd.se

Läs hela inlägget »

Jag har en kissklänning. Alltså en svart tajt klänning med hårdrocksbandet Kiss logga tryckt över hela klänningen. Jag kunde inte låta bli att köpa den. Den påminner mig om min tonårstid och jag tyckte den var så rolig. 

Jag har även en batman-top. 

En flirt med sina "mörka sidor"
De här plaggen har jag inte på mig för att bli tagen på allvar i hårdrockssammanhang eller bland serietidningsnördar. Det finns ett visst mått av ironi i de klädvalen. Känner man mig så förstår man det. Det är lite på kul. En flirt med sådant som finns i mig men inte något som identifierar hela mitt jag. 

Ironi i kommunikation – en svår balansgång
Kläder kommunicerar, det är ingen hemlighet. Men när det kommer till ironi kan det va lika svårt att förmedla med kläder som i skrift. Det kräver en större förståelse för kontexten, för dig som talare. Det kanske inte blir ett lyckat intryck om du framstår som en hårdrocksbrud istället för, ja, vad vet jag, en kvinna med självdistans och humor kanske.

Vilken retorik väljer du: säkerhet eller ironi?
Så, var försiktig med ironiska kläder. Eller, ja egentligen vill jag inte ge det rådet, försiktighet är inte riktigt min grej. Men var medveten om vad de kan innebära och om du är villig att ta risken. Vad händer om dina lyssnare inte förstår ironin? Tappar du hela ditt förtroende då? Du välja själv om du vågar risken eller tar en säkrare väg utan Kiss. 

Hur tänker du om att klä dig ironiskt, personligt, vågat inför dina lyssnare? 

Läs hela inlägget »

För ett tag sedan bloggade jag på fem snabba tips och delade med mig av några viktiga retoriktips om du tar din presentation på allvar. Det femte tipset var att ta hand om sin kropp och röst och här berättar jag varför.

Rösten är ditt viktigaste verktyg som talare och blir du någon gång trött och sliten är det läge att se över hur du värmer upp, hur du talar, hur du kan undvika spänningar och få en röst som flödar fritt och inte blir sliten. Din röst måste bära ditt budskap och den ska hålla många år så vårda den väl. 

Det är också viktigt att du känner dig bekväm i din röst, att du gillar höra dig själv snacka. Finns det saker i din röst som gör att du inte trivs så kommer det alltid vara ett hinder för ditt budskap att nå fram på bästa sätt.

Din röst bor i din kropp och påverkas av hur din kropp mår. En utvilad kropp i balans och utan spänningar har de bästa förutsättningarna att också prestera på topp när det kommer till dina retoriska utmaningar. 

Din kropps språk är också en viktig del av din presentation. Öva på att hitta delarna i ditt kroppsspråk som passar ditt budskap och din målgrupp, och som gör dig bekväm och självsäker. 

Vill du utvecklas som talare och jobba med rösten och kroppen så får du gärna komma till mig och Anna, min sångpedagogkollega. Läs om vår individuella röst- och retorikträning på hörd.se

Läs hela inlägget »

Det är först när du fått en kontakt med och respons från dina lyssnare som du kan slappna av. När du fått lära känna dem mer än bara som en grupp lyssnare eller en publik.

Min man pratar en hel del i kyrkor, predikar. För en tid sedan var vi i en kyrka vi aldrig varit i förut. Vi kände ingen där och min man skulle predika. Han är inte precis den nervösa talartypen men skillnaden mellan första minuten och resten av hans snack var så tydlig. Vad gjorde skillnaden? Han fick respons. 

Igenkänningens kraft gav säkerhet
Det var en liten kyrka. I princip alla som var där var över 60 år. Och min man började tala. Något trevande. Så efter någon minut, i en berättelse om sin uppväxt började han nynna på en gammal sång från söndagsskolan. Jag såg förvåningen i hans uttryck när de som lyssnade log igenkännande och sjöng med. Efter det var allting annorlunda. Inget var trevande. Kroppspråket, rösten, blicken hade en helt annan säkerhet. För nu hade han fått kontakt. 

Jag får aldrig nöjet att retorikträna min man och faktiskt klarar han sig rätt så bra själv. Men visst hade jag kunnat ge honom tipset att berätta något igenkännande, sjunga något som alla kan, eller berätta något om en plats och en tid som en annan generation kan relatera till när han satt hemma och förberedde sig. Då hade han kanske inte blivit så förvånad över deras respons. 

Skapa kontakt tidigt - gärna innan ditt gig
Ju tidigare du kan skapa en kontakt med dina lyssnare desto bättre. Om du till och med har möjlighet att göra det redan innan ditt gig så gör det! Istället för att fippla med telefonen, fixa sladdar eller springa på toa – prata med de som kommer in i rummet och ska lyssna på dig. Det är så mycket enklare att tala till människor än till en publik. Och vi blir ofta människor för varandra först när vi bytt några ord, haft en dialog och mötts om så bara ytterst lite. 

Hur skapar du kontakt med människorna du talar inför? 

Läs hela inlägget »

För ett tag sedan bloggade jag på femsnabbatips.se och gav fem, som jag tycker är bland de viktigaste, retoriktipsen om du tar dina presentationer och föreläsningar på allvar. Mitt fjärde tips var att Öva jämt, t. ex. i en tacobar.

Sluta öva hemma – gå ut på gator och torg!
Är du entreprenör, frilansare eller egenföretagare så har du en eller flera pitchar. Du har också garanterat hållit ett antal presentationer för att sälja in dina produkter eller tjänster. Att få till sin pitch och sina presentationer så att de känns naturliga för dig att säga och upplevs som äkta för den som lyssnar, varje gång, kräver övning. Men du måste inte bara öva framför spegeln hemma, eller i duschen när ingen ser. Öppna ögon och öron och ta varje tillfälle i akt att öva och vässa din retorik. 

Ta tillfället i akt när någon frågar
I New York träffade jag en ung kille med en app. Vi hängde vid flera tillfällen och han lärde mig att se tillfällena för att öva och våga ta dem. Självklart drog han sin pitch första gången vi sågs på ett afterwork för frilansare i Chelsea. Vid ett annat tillfälle när vi hängde med ett gäng andra på en tacobar en kväll (bilden är därifrån) fick han en nyfiken fråga om sin app. Då kunde han svarat något kort, låtit bli att ta plats och snabbt fört samtalet vidare. Kanske det sätt som vi ofta agerar på här i Sverige med Jante vid vår sida. Inte ska väl jag sitta här och prata om mig och mitt… 

Killen med appen tog fram sin laptop, visade några väl valda bilder ut sitt bildspel och drog delar av sin presentation. Igen. I en tacobar. En kväll med vänner. Det lärde jag mig något av när det gäller att ta platsen när man faktiskt erbjuds den och våga ta den fullt ut. 

Pitcha i vardagen så kommer orden från hjärtat
Om du ser till att öva på det här spontana sättet i din vardag så kommer din presentation alltid ligga nära till hands. Du kommer känna dig bekväm i ordvalen. Inte minst kommer du kunna anpassa den snabbt till olika lyssnare för du kan din pitch som ett rinnande vatten och kan enkelt välja och välja bort. 

Jämför denna strategi med om du ska sitta på din kammare, ditt kontor, ditt coffice utelämnad till den ensamhet som bara en frilansare känner till och försöka trycka fram tre varianter till av din pitch för tänka målgruppen som du kämpat för att föreställa dig för ditt inre. Då förstår du hur mycket roligare och effektivare det blir att öva jämt, till exempel i en tacobar. 

Fångar du tillfällena att öva på din pitch eller presentation?

Läs hela inlägget »

Nyligen släppte Vita huset en video där president Obama lanserar America´s clean power plan. Den korta videon är fullproppad med intressant retorik, framförallt en viktig påminnelse om målgruppsanpassning till varje pris, eller? Titta gärna på videon innan du läser vidare. 

Har du hittat de mest övertygande argumenten? 
Det första han gör är att lyfta fram klimathotet som ett hot mot USA:s ekonomi, säkerhet och hälsa. Det är inte de vanligast argumenten för att göra något åt klimatkrisen i den svenska debatten. Utan att ha data är min upplevelse att det här handlar mer om vad som är moraliskt riktigt, att bevara ekosystem och global rättvisa. Man får tycka vad man vill om det men Obama har hittat de tre starkaste argumenten för att övertyga en amerikan om att det är dags att agera. När deras egen ekonomi, säkerhet och hälsa står på spel, då är det läge att göra något. 

Små vardagsexempel starkare än stora kriser
Han tar Astma som exempel på ett gigantiskt hälsoproblem till följd av luftföroreningar. För mig blir det nästan ett skrattretande argument. Åh nej! Våra rika barn får astma, nu MÅSTE vi göra något. Men Obama har hittat ett vardagsnära exempel som oerhört många amerikaner kan relatera till och som för dem är ett äkta, upplevt, stort problem i vardagen som de gärna skulle vara utan. 

Fokuserar du på det som berör dina lyssnare? 
Han säger att vi ska ta tag i det här nu ”for the safety of our kids. For the safety and health of all Americans”. Återigen blir det skevt för mig som står utanför. Ska de bara göra det för sin egen skull? Det är knappast bara amerikaner som drabbas av klimatförändringarna. Men återigen har Obama gjort sin målgruppsanpassning och hittat det som ligger nära lyssnarnas hjärta. Vi ser det hela tiden, hur vi har lättare att beröras när människor lika oss själva far illa och svårare att ta till oss lidande bland människor längre bort (bokstavligt och bildligt). Så även om Obama säkert vet att det finns andra som drabbas hårdare än amerikaner så väljer han att fokusera på det lidande som kan drabba människorna han talar till. 

Rimmar din uppmaning med lyssnarnas värderingar? 
Mot slutet kommer några intressanta fraser som säger mycket om den självbild Obamas lyssnare har. Han appellerar till deras ansvarskänsla som amerikaner, världens bästa folk. De som sprider demokrati och befriar förtryckta. De som leder utvecklingen inom alla områden och har kommit längst i kampen för frihet.

Genom att sprida videon och jobba för smartare klimatbeslut i vår egen omgivning kan vi ”help America to lead the world forward”. Och det sista han säger är att det är dags för America, och världen, att agera – resten av världen som en liten parentes som nu ska få haka på USA i deras briljanta clean power plan – som om vi inte tänkt på detta förut…

Det här blir så komiskt för mig. Hur länge har man väntat på att USA ska skriva på Kyotoprotokollet? Hur mycket längre bak ligger de inte i allt vad ansträngningar för miljön heter? Men det spelar ingen roll.

För att få din målgrupp att agera är det klokt att visa att du vet vilka de är, att du känner dem och att du ser dem så som de ser sig själva. Placera din önskan om agerande i linje med deras värderingar och självbild, först då kan det bli resultat. 

Hur tänker du? Är det alltid rätt sätt att målgruppsanpassa, även om det upprätthåller en skev bild av världen? Stor fråga, men också ett litet svar från dig vore intressant att höra. 

Läs hela inlägget »

Om du någon gång talat i sammanhang där det är naturligt att lyssnarna ställer frågor så vet du också att det kan tvinga dig som talare att ta omvägar för att svara. I de fallen finns en vanlig fälla, men läs vidare så ska jag berätta hur du undviker den och istället blir ännu tydligare, mer varierad och roligare att lyssna på. 

Så här ser det ofta ut: du får en fråga från någon lyssnare och du börjar svara på den. Efter ett par meningar inser du att du behöver berätta en annan sak för att de ska förstå svaret, och här finns fällan. I det läget väljer många att hastigt och nästan hafsigt skynda sig genom den där andra saken (bakgrundsberättelsen, annan fakta, en parallell händelse) innan man går vidare till svaret. Resultatet blir ett stressat och rörigt framträdande. I värsta fall har varken den som ställde frågan lyckats uppfatta svaret eller de som behövde parentesen förstått den. 

Vad är då det bättre alternativet? Att ta den där andra saken ännu långsammare. När du inser att du måste avbryta ditt svar, dra då ner drastiskt på tempot och var tydlig med att nu kommer en parentes. Ännu tydligare blir det om du också flyttar dig något steg åt ett håll för att sedan återgå till ursprungspositionen när parentesen är klar och du fortsätter med det du skulle. Det går faktiskt att få lyssnarna att hänga med i tre(!) parallella berättelser samtidigt bara genom att jobba med olika placeringar i rummet, men det kan jag skriva mer om en annan gång. 

Alltså, dra ner på tempot och markera med dina ord och ditt kroppsspråk att det du nu ska säga är en parentes.

Har du hamnat i den här fällan och kört dina parenteser för snabbt någon gång? 

Läs hela inlägget »

– Då börjar jag genast fundera på vad jag kan göra för att fängsla igen och vara tillräckligt intressant. Så svarade professor Alyssa O´Brien på min svenska professors fråga om hur hon hanterar elever som använder mobiltelefonen på lektionstid. Och jag som retorikstudent älskade det svaret!

Det här är nästan tio år sedan, rätta mig om jag har fel, men som jag minns det använde vi inte några smartmobiler på lektionerna för att anteckna eller livetwittra om en spännande gästföreläsare. Mobilen var bara något man tog fram när intresset för talaren/läraren svalnade. 

Mycket mobiler betyder mycket marknadsföring
Idag ser många föreläsare flitigt mobilanvändande som något positivt. Det är troligt att många av dina lyssnare livetwittrar om dig, citerar dig och ger dig värdefull marknadsföring. Det är möjligt att några instagrammar så att många fler kan se vilket creddigt sammanhang du får tala i. De antecknar säkert flitigt, vilket betyder att de tar till sig av dina tips, kommer köpa din bok och så vidare.

Så mobilerna är kanske aldrig ett problem för en föreläsare eller talare idag, eller? Jag ställer frågan öppet och ärligt för jag har inget färdigt svar. Men jag har några tankar som kanske är gammeldags och bakåtsträvande eller så finns det klokskap i dem. Du får avgöra!

Anpassa till lyssnarnas multitasking
På senaste tiden har jag läst en hel del om multitasking. Hur dåliga vi är på det och hur det förstör vår arbetskapacitet. En av dina lyssnare som skriver en instapost kan inte i den stunden också ta in vad du säger fullt ut.

Vad betyder det för dig som föreläsare? Ska vi ”soundbita” och prioritera vårt innehåll så att vi planerar när folk kommer twittra eller instagramma så att vi under den tiden kan prata om något lite mindre viktigt, något som inte är avgörande för att förstå hela din föreläsning?

Hur skulle det se ut om man la in ”delningspauser” i föreläsningen? Du är tyst i tre minuter för att ge lyssnaren (och dig själv) chansen att dela något i sociala medier. Vore det nåt? 

Styr lyssnarnas anteckningar
I de flesta föreläsningar finns innehåll som kan klassas som information. Namn på böcker eller verktyg, korta tips med mera. Det finns bättre sätt att få information att fastna hos lyssnaren än att låta lyssnarna tappa fokus på dig för att anteckna på egen hand. 

  1. Du kan säga att du mailar all info till de som efteråt lämnar sin e-postadress på plats eller går in på din webbplats och anmäler sig där. 
  2. Du kan ge dem en aktiv uppmaning att anteckna och själv pausa. Säg: ”Det här kan vara bara att anteckna.” eller ”Jag ger er någon minut att anteckna.” eller något liknande. 
  3. Anpassa dina bilder i bildspelet så att de blir tydliga om lyssnarna vill fota dem. Och även där kan du ge en uppmaning och ställa dig själv åt sidan ett ögonblick för att ge alla möjlighet att ta en tydlig bild där du inte skymmer informationen. 


Uppslukad i nuet av föreläsaren – är inte det målet? 
Har du någon gång varit på en föreläsning där du varit fullständigt uppslukad av orden från scenen och först efteråt insett att ditt anteckningspapper är blankt, du har 10 missade notiser på telefonen och du har glömt att du både är törstig och kissnödig? Du går därifrån och känner dig helt uppfylld, så full av nya lärdomar, tankar, intryck, känslor och inspiration att du inte förrän dagen efter återfår förmågan att dela med dig och prata om det i sociala medier.

Jag har upplevt det någon enstaka gång som lyssnare. Mitt mål som föreläsare är att åstadkomma det så ofta jag bara kan. Borde inte det vara alla föreläsares dröm; att fängsla sina lyssnare så totalt?

Om det är målet, då är det inte ett gott tecken när mobiltelefonerna åker fram. Men att lyckas med det, vilket marknadsföringsvärde har det?

Kan det vara så att det är när du lyckas fängsla så att dina ord finns kvar i lyssnarnas minne långt senare är det mer långsiktigt värdefull marknadsföring än hundra tweets på en dag? Hur mycket tror du på word of mouth när det inte är live i sociala kanaler utan kanske ett halvår senare mellan fyra ögon över en kopp te? Oavsett bör du vara medveten om vad målet med din föreläsning är för jag lovar att du kommer göra väldigt olika om du vill uppsluka totalt och skapa bestående intryck eller om du vill få in så många twittervänliga citat som möjligt. 

Nu vill jag verkligen höra vad du tänker om dina lyssnares mobiltelefoner! 

Läs hela inlägget »

En lååååååång film av dålig kvalitet med en kinesisk musikalföreställning. Inte vad Klara 17 år går igång på. Ingen annan i min klass heller. Men vår svensklärare, Gunnel, hade varit i Kina på studiebesök. Hennes fascination och nyfunna inspiration gick inte att ta miste på. Och hon ville dela med sig av det till oss.

Vad blev fel? Varför smittade inte hennes äkta inspiration av sig? 

Jag brukar råda människor att våga släppa fram sin glädje och engagemang i sitt ämne. Vi gillar att se ärlighet och glädje smittar av sig, engagemang fängslar. Men som alltid inom retoriken så beror det på. 

Du måste väga in vem du är för lyssnarna. Är du någon som de gärna vill vara som? Som de ser upp till? Som de tycker om? Om något av det stämmer är det troligt att ditt  engagemang kommer tas väl emot och få positiv effekt. Om inte – då kan du heller inte förvänta dig att dina lyssnare kommer känna som du. 

Det finns redan ett inbyggt motstånd i att bli som du. Enkelt uttryckt – även om någon i min klass skulle blivit fascinerad av den kinesiska teatern så är det många hinder i vägen för att visa det: kulturen i lyssnargruppen, talarens roll, minsta gemensamma nämnaren för vad som intresserar lyssnarna o.s.v.

Men något rätt gjorde hon ju, Gunnel. Det blev minnesvärt, den där lååååååånga timmen med kinesisk musikal. Tack för blogginspirationen! 

Vågar du släppa fram glädjen och engagemanget?

Läs hela inlägget »
Foto: Jakob Wiborg Foto: Jakob Wiborg
Podcasten Gör Din Röst #Hörd som jag gör tillsammans med sångpedagog Anna Wiborg har vuxit. Nu är det inte bara en podcast längre. I dagarna lanserade vi vår gemensamma sajt hörd.se - Sveriges sång-, röst- och retorikbyrå.

Vi har länge sett att det vi pratar om i podden kan bli så mycket mer. Nu har vi byggt upp utbildningar och kurser kring våra ämnen och i direkt anslutning till vissa podcastavsnitt. Det känns som ett helt nytt sätt att tänka utbildning för företag. Vi ser fram emot att få komma till de modigaste företagen med mest framåttänk och utbilda deras medarbetare. 

Kolla in hörd.se nu! 

Vad tyckte du? All feedback blir jag glad och tacksam för. 
Läs hela inlägget »

Jag är inte någon flitig användare av chattspråk. Om vi säger så här – jag lärde mig vad yolo betyder för tre veckor sen. Och eftersom jag är retorikkonsult, älskar kommunikation och gärna nördar in mig på ord så började jag fundera. 

Jag kom fram till en sak som både befäster chattspråkets förmåga att kommunicera personligt, intimt och nära och samtidigt ifrågasätter dess funktion, åtminstone som isolerat språkbruk. 

Nu är jag, till min stora sorg (ännu) inte någon lingvist eller sociolog och jag skulle älska att få höra fler perspektiv på de här funderingarna så lämna gärna en kommentar när du läst!

LOL utan fysisk referens blir obegripligt
Min syster har skrivit lol till mig både en och två gånger. Hon använder även emoticons, som jag tänker kalla uttryckssymboler i fortsättningen, flitigt. Och jag förstår alltid vad hon menar. Sen hände det motsatta. Jag har nyligen tagit upp kontakten med en kille jag träffade och intervjuade när jag bodde i New York förra våren. Vi har alltså bara träffats en gång i tre timmar. Mailat några långa mail och smsat en del. När han skrev lol visste jag inte exakt hur jag skulle tolka det. Jag förstod inte själva tonen i sms:et. Då slog det mig. Chattspråk och uttryckssymboler måste ha en förankring i ett fysiskt möte med en person för att man ska förstå dem. 

Välkänt ansikte = Välkänt LOL
När min syster skriver ser jag henne framför mig. Jag känner henne så väl: hennes tonfall, humor, skratt, uttryckssätt, stil. Jag förstår precis när hon skriver ett ironiskt lol eller ett som syftar på gapskratt. Men med min nya vän saknar jag referenser till verkligheten och ett lol blir då svårt att tolka. 

Fysiska möten i en klass för sig
Det här fascinerar mig. Dels för att jag gillar att tänka att fysiska möten är mänsklig interaktion helt i en klass för sig. Då är det härligt att se hur viktiga de är även för att fortsatt sms:ande ska vara begripligt. Att det får vara något som bekräftar relationen; att vi känner varann, att vi har något tillsammans – oavsett om det är en affärsuppgörelse, en begynnande kärleksrelation eller vänskap. 

Befängt att chattspråk utarmar språket
Jag tillhör inte de språknördar som påstår att chattspråk utarmar svenska språket. Det tycker jag är helt befängt. Språket är levande och utvecklas och berikas ständigt. Däremot tänker jag att det är oerhört viktigt att kunna behärska olika språk och använda dem i rätt sammanhang. Om jag brukar skriva lol, omg, yolo så är det viktigt att förstå att en människa som du aldrig träffat i verkligheten kanske inte kommer förstå exakt vad du menar. 

Chattspråk kompletterar det skrivna ordet
Alla uttryckssymboler och känsloförkortningar är smidiga sätt för dig att avslöja sådant som bara det skrivna ordet inte kan ta med: ironi, skratt, leenden, en flirtig blick, subtil irritation, skamkänsla, pinsam rodnad, ilska, stolthet m.m. Allt detta är nära kopplat till din personlighet och om jag aldrig har sett hur du uttrycker dig när du vill vara lite vänligt charmig och skämtsam så faller dina uttryckssymboler platt istället för att studsa mot en bild jag har av dig som referensram från verkliga livet. 

Vad tänker du? När använder du känsloförkortningar och uttryckssymboler? 

Läs hela inlägget »


"Konsten att tråka ut är att berätta allt" sa Voltaire. Det här retoriktipset gäller när du ska informera lika väl som när du använder personliga berättelser. 

Om du tenderar att informera om allt med uttråkning som resultat finns det en enkel lösning. Fråga dig: Vad behöver mina lyssnare veta? Säg endast det. 

De personliga berättelserna, anekdoterna som förgyller din föreläsning, där gäller inte riktigt samma sak. Det finns ofta saker du vill inkludera, inte för att lyssnarna behöver veta men för att det blir roligare eller mer fängslande då. Då handlar det istället om att ha med din inlevelse. Du måste säga dina ord, varje del i berättelsen, med en självsäkerhet som säger att detta är viktigt att ta med. Du behöver träna på din inlevelseförmåga; röstvariation, kroppsspråk och tempo. 

Du har säkert själv mött någon skicklig berättare någon gång. En sådan där person som kan prata i princip hur länge som helst utan att någon verkar tröttna. Se och lär!

Jag vill gärna höra vilka skickliga berättare du mött, dela med dig i kommentarerna. Min berättarförebilder är Filip och Fredrik och min gamla SO-lärare Kurt Edman.  

Läs hela inlägget »
En av mina favoritböcker från retorikutbildningen vid Örebro universitet En av mina favoritböcker från retorikutbildningen vid Örebro universitet

För ett tag sedan bloggade jag på femsnabbatips.se och gav fem, som jag tycker är bland de viktigaste, retoriktipsen om du tar dina presentationer och föreläsningar på allvar. Det andra tipset var att lära sig lite retorikteori. Trist? Nej, fantastiskt! 

Lyssna inte på retoriktips, gå inte en retorikkurs
Det finns så mycket retoriktips, retorikkurser, retorikutbildningar och retorikböcker. Jag är förstås en del av utbudet och kanske verkar jag tala emot mig själv i dagens inlägg. Den risken tar jag för det jag ska skriva är viktigt. 

Retoriken i praktiken är ingenting utan sin teori
Du kommer aldrig kunna utveckla ditt bästa retoriska jag bara av att lyssna på lättillgängliga tips och gå på kurs då och då. Retorikens praktik kräver sin teori. Att känna till teorin är att själv ha makten. Att ge sig själv kunskap, valmöjligheter och analysförmåga som på riktigt kan ta dig framåt och göra dig till en skarpare retoriker. Därför är mitt tips att lära sig lite retorikteori. 

Lär dig retorikteori så här

  • ​Läs en retorikkurs på universitetet. Det är bra grejor. 
  • Läs böckerna från kurslitteraturlistan på universitetskurserna. 
  • Var nyfiken ställ svåra frågor på de retorikutbildningar du går på. Fråga om teorin, vad ligger bakom dessa praktiska tips.


Bästa frågan är varför?
Att fråga varför var mitt tredje tips och de här två hänger ihop. Ju bättre svar du kan ge på dina egna varför, desto mer kan du utveckla dig själv som talare och föreläsare. För att lite mer på djupet förstå varför vissa saker du säger får viss effekt så krävs att du har lite retorikteori i huvudet.

Fråga varför före ditt framträdande. Varför har jag med den här delen? Varför har jag lagt det i den här ordningen? 

Fråga varför efter ditt framträdande. Varför blev det si eller så? Varför skrattade dom inte? Varför drog jag över tiden? Varför fick jag applåder på just det där stället? Varför fick jag så många frågor? 

Var har du lärt dig det du kan om retorik?

Läs hela inlägget »

För en tag sedan bloggade jag på femsnabbatips.se och gav fem, som jag tycker är supperviktiga, retoriktips om du tar dina presentationer och föreläsningar på allvar. Det första tipset var att förbereda sig, mer än man tror behövs. 

Du kan nå toppform – inte bara funka
Varje minuts framförande kräver en timmes förberedelse citerade jag. Naturligtvis är det en regel som får tas med en nypa salt. Du blir förstås mer effektiv i dina förberedelser med erfarenhet och mer retorikkunskap. Och har du någon gång hållit en presentation utan att ha förberett dig till max och tyckt att det funkat så visst, det kan funka. Jag ser dock helst att du och jag och alla andra som talar inför andra gör det i retorisk toppform och på ett mästerligt sätt. Inte så att det bara funkar. 

Checklista för en retorikers förberedelser
Så, vilka förberedelser gör du inför en presentation eller föreläsning? Vilka hoppar du över? Vilka slarvar du med? Handen på hjärtat för här kommer en lång lista. 
 

  • Gör research och samla idéer. 
  • Analysera målgruppen.
  • Analysera kontexten.
  • Formulera en klar tes och ett mål.
  • Hitta dina argument.
  • Undersök motargumenten.
  • Spåna fram berättelser, exempel och bilder.
  • Vässa på din inledning.
  • Vässa på din avslutning.
  • Fundera på ev. hjälpmedel t.ex. ett bildspel.
  • Gör bildspelet.
  • Öva framför spegeln/filma dig själv.
  • Bli medveten om ditt kroppsspråk och välj ett som passar målgrupp och kontext. 
  • Fundera på klädval. 
  • Skriv och skriv om ditt eget manus.
  • Repa för att vara manusfri.
  • Träna på övergångarna.
  • Kontrollera att alla delar fyller ett syfte för att uppnå målet med presentationen. 
  • Ta tiden. 


Jag vet att många nöjer sig med att ha allt klart på papper. Det innebär i praktiken att du övar på scen i skarpt läge. Gör inte det. 

Vad gör du i dina förberedelser inför en presentation? Har jag glömt något på listan? Tycker du något är onödigt? 

Läs hela inlägget »

"No one ever complains about a speech being to short"
- Ira Hayes


Med tanke på innebörden av dagens citat ska jag själv fatta mig kort.

Det är många fler än vad man först tänker som titt som tätt agerar talare i någon form. Det ska informeras på föreningsmötet, det ska talas på bröllop, begravning och jubileumsfester, det ska presenteras andra huvudtalare, det ska sägas välkommen och hejdå. Alla de där små anförandena kan vara riktiga mästerverk om vi skulle lägga lite mer tid på dem än att ursäkta oss med: ”äh, jag ska bara säga välkommen” eller ”jag säger bara nåt kort grattis”. 

Två eller tre väl valda meningar kan bli det festtal som berör mest och blir ihågkommet av flest. En smart välkommen-fras kan sätta tonen för hela eventet. Rätt avslutning kan avgöra om du får det resultat du velat av mötet eller ej. 

Så nej, ingen klagar över att ett tal är för kort. Du behöver inte ägna dig åt att hitta på mycket att säga. Men ägna tid och förberedelse åt det lilla du ska säga. Med rätt ord kan det bli något med stor betydelse. 

Hur förbereder du dig för de där små anförandena när det är du som får uppgiften? 

Läs hela inlägget »

Hur många gånger per dag tänker du på hur du ska sälja mer? För mig är försäljning en genre inom retoriken. Jag fick i höstas en påminnelse om hur kraftfullt det personliga mötet är för att sälja mer. Kanske behöver du också se över din kalender för att göra plats för fler personliga möten. 

Påminnelsen jag fick kom från två amerikanska valstrateger, Kevin Lampe och Kitty Kurth, som bland annat jobbat med Obamas båda kampanjer. De föreläste i Örebro och jag var som tur var där. 

De målade upp en tidslinje där politisk retorik för ca 70 år sedan var dörrknackning, hårt jobb, riktiga samtal människa till människa med raka frågor och äkta svar. Sen kom TV:n. Då blev det istället korta, snuttifierade, catchy budskap på klassiskt reklammanér. 

De berättade hur de i Obamas kampanjer sett hur retoriken gått tillbaka till knacka-dörr-metoden. De uttryckte det som att man insett att den metoden fortfarande behövs och fungerar. 

Det är intressant att se hur det mänskliga mötet fortfarande är i en klass för sig. Det gäller politisk retorik lika mycket som företagsretorik, försäljning eller informationsspridning. Vi behöver närhet, vi behöver andra människor, gärna sådana som liknar oss, som vi känner eller som vi ser upp till för att låta oss påverkas. 

Jag menar inte att du som företagare ska börja knacka dörr (GOD NO!) Men det finns en viktig läxa i det här för alla som jobbar med sitt eget varumärke. Tar du tid för personliga möten? Jag vet, Twitter, Facebook och Linkedin-grupper är underbara nätverksverktyg. Men ser du till att också träffa människor på tu man hand, eller på ett event i verkliga livet? 

Jag vill uppmuntra dig att se över din kalender och din säljstrategi och skapa tid för fler verkliga möten. Ingen webbkommunikation i världen kan ersätta det du kan förmedla i ett fysiskt samtal, vilket intryck du kan göra, hur du kan påverka och hur väl du kan bli ihågkommen. Vid ett verkligt möte har du hela din retoriska kraft att tillgå: kropp, mimik, kläder, accessoarer, röstläge, tonfall, tempo och förstås orden. Använd den kraften fullt ut!

Hur ofta får du tillfälle till ett personligt möte som kan hjälpa ditt företag framåt? 

Läs hela inlägget »

Ibland blir jag trött på att dela. Alltså dela med mig av känslor, tankar och upplevelser på Facebook, Twitter och Instagram. Ska säga på en gång att det här är inte ett inlägg om retorik. Åtminstone inte på ett tydligt sätt. Det är en ytterst personlig reflektion över hur jag som företagare hanterar stress kring sociala medier.

Maria, den unga tjejen som blev Jesus mamma, har lärt mig en sak. När herdarna hälsat på den natten då Jesus föddes, när hon alltså varit med om sitt livs händelse under mycket märkliga omständigheter, så står det inte att hon genast sprang och berättade det för sina vänner eller grannar eller mamma eller bästis. Det står att hon tog allt det till sitt hjärta och begrundade det. 

Begrunda. Det ordet gillar jag. Jag tror man bäst begrundar på egen hand. Och mycket kan hända i en människa när man tar tid för egen reflektion innan man delar insikter vidare. Det här får mig att tänka på ett stycke jag skrev för ett par år sedan, när vi bodde på landet. 

Häromdagen promenerade jag genom byn. Dikesrenarna prunkade av lupiner och fluffiga maskrosrester, luften var tung som om det skulle regna senare den dagen. Grönskan hade gått från sin skira vårskrud till full försommarprakt. Mättad, livfull och rik. 

Längs vägen kom en doft efter en annan emot mig – syrén, hästhage, åker, regn, hägg. Bakom en krök fick jag syn på ett övervuxet, gammalt växthus. Det var som undangömt bakom en liten lada och nästan täckt i grönska. Taket hade knappt några glasrutor kvar utan bara ruttna träramar. Och rakt upp genom det ruttna, håliga taket växte ett mäktigt träd. 

Jag log åt synen. 

Det mest naturliga var att tänka på det som ett övergivet, skräpigt växthus. Men jag såg istället ironin i det bortglömda som fått sådan växtkraft att en helt träd lyckats ta sig upp. Det måste stått orört i många år, femtio kanske. Det var det sanna växthuset tänkte jag. 

Tänk vad som kan hända när något får vara i fred. 

Och så blev det en bild också för mitt inre liv. Ibland behöver man bara vara ifred. Bortglömd kan det tyckas av bloggvärlden. Ingen att notera i twitterflöden eller facebookstatusar. Men där, i lugnet, när något eller någon bara får vara utan inblandning från annat runt omkring. Där kan det växa. Med full kraft. 

Och en dag, långt senare, ser alla som går förbi ett mäktigt träd.

Hållbar företagare – Hållbart företagande

Jag vet att jag får offra Google Ranking och andra SEO-aspekter när jag väljer att begrunda i mitt hjärta istället för att dela. Men kanske är det en aspekt av det som börjar kallas hållbart företagande, för att jag ska orka länge. Jag vet att det ökande följarantalet på Twitter planar ut och att bloggbesöken avtar när jag väljer att växa i lugn och ro. Men jag vägrar hetsen. Vill du få tag i mig så lovar jag att jag kommer svara, men kanske inte på en twittersekund. Jag väljer att tro att långsamt leder också någonstans. 

Ta det lugnt i veckan!

Känner du igen dig i att va trött på att dela? Hur hanterar du det? 

Läs hela inlägget »
Pilot för utbildningen Gör Din Röst Hörd med Anna Wiborg. Foto: Jakob Wiborg. Pilot för utbildningen Gör Din Röst Hörd med Anna Wiborg. Foto: Jakob Wiborg.

Vad händer när du har någon bredvid dig på scen och ska hålla en presentation? När du ska dela scenen och ordet med någon annan? Läs mina användbara tips för när ni är två på talarscenen. 

1. Ignorera varandra mer
Jag var och lyssnade på de amerikanska valstrategerna och PR-konsulterna Kevin Lampe och Kitty Kurth vid ett tillfälle i höstas. De stod båda två framför åhörarna i stort sett hela tiden. Jag la märke till att när de växlade talare så gjorde de det helt utan miner eller ord. Den som slutade prata sa ingenting för att introducera den andra. Den som tog över ordet gjorde det utan att nicka till tack eller referera till sin föregående talare. 

Det var intressant att se. Första gången det hände reagerade jag negativt. Som att de var oartig mot varann. Men när jag såg samspelet upptäckte jag många fördelar i deras sätt. Kanske var detta ett välrepat grepp från dem som två vana talare, kanske var det bara omedvetet och en fråga om kultur. Jag tänker att i Sverige är vi oerhört måna om att inte ta ordet från någon annan och att tacka för ordet när någon annan ger oss ordet. 

Deras tysta övergångar skapade ett skönt flyt i föreläsningen. Det gav också ett välförberett och enhetligt intryck. Jag satt inte och lyssnade på två olika personer som berättade olika saker utan det var en föreläsning, med en talare – paret där framme. 

Jag tycker du ska prova det här! Se vilket flyt du och din föreläsarkompanjon kan få till genom att faktiskt till synes ignorera varandras närvaro lite mer. 

2. Vad du kan göra när den andra är tyst
När din scenkompis har ordet så är det viktigt att du är medveten om att du ändå kommunicerar med lyssnarna där du står eller sitter. Frågan är hur? Jag ger inte några generella rätta svar för allt beror på sammanhanget, men jag kan ge några idéer för hur ni kan tänka. 

  • Backa, vänd din blick dit lyssnarna ska titta, agera som en förebild för åhörarna genom att själv vara en god lyssnare. 
  • Gå ”ur bild”, sätt dig längre bak eller sätt dig hos publiken. 
  • Titta ut på publiken men med en passiv blick, ignorerande din andra hälft. Stå som om någon tryckt på paus i ditt snack.
  • Tänk på din hållning, att den är du som talare, inte du som soffmysare hemma.


3. Att skapa en enhet (som kan vara dynamiskt och kontrastrikt)
Du och din föreläsarkompis måste fundera på vilken enhet ni förmedlar när ni är två. Det betyder inte att ni måste vara lika varandra i kroppsspråk, klädstil och språknivå men ni behöver veta vad tanken är med era skillnader och vad de kommunicerar. 

Det finns flera exempel på framgångsrika duos som spelar på sina olikheter och skapar härlig dynamik. Jag tänker främst på Filip och Fredrik eller när Carina Berg och Carolina Gynning ledde Idol. Det finns också duos där likheterna är det viktiga för att människor ska ta dem till sig, lyssna, gilla och låta sig påverkas. Frågan är vilken duo ni ska vara? Här är några saker att reflektera kring för dig och din föreläsarkollega: 

  • Vad har ni gemensamt redan från början? Hur blir helheten om ni båda lyfter fram de dragen? 
  • Vad skiljer er åt? Hur blir kontrasten om ni spelar mest på olikheterna? 
  • Vilka vill ni tilltala? Kan ni täcka in fler genom att lyfta fram olikheterna? Träffar ni mer rätt om ni behåller likheterna? 
  • Hur mycket orkar ni göra en spelad karaktär av er själva? Det kan va kul att jobba fram en duo med två säregna karaktärer – du och din kompis in absurdum med vissa av era drag. Men gå inte så långt i att hitta en attraktiv enhet att ni inte orkar upprätthålla den i längden. 


Med de här tipsen hoppas jag du kan bli lika trygg och skicklig på scen även när du delar utrymmet och ordet med en vän eller kollega. 

Vilka tips blir du sugen på att prova? Har du något mer tips som jag missat? Dela gärna med dig i en kommentar.

Läs hela inlägget »

"Tomorrow is always fresh, with no mistakes in it."

Det kommer från Anne på Grönkulla, sedan barnsben en av mina stora förebilder och för mig som föreläsare vilar jag i detta efter varje uppdrag som inte blev perfekt. 

Det är i analysen som vi kan bli bättre
Efter varje jobb sätter jag mig ner och analyserar hur det gått. Det gör jag för att hela tiden bli en bättre föreläsare, utbildare, talare och kommunikatör. Det är först i efterarbetet som jag vet hur jag kan bli bättre nästa gång. Jag är tacksam för alla de analysverktyg som retoriken erbjuder för att hålla ordning på dessa tankar och göra något konstruktivt av dem. 

Några av mina stora retoriska misstag
Varje gång finns det saker som inte blev perfekt. Ibland kan jag se saker som var rena misstagen. Till exempel vid ett tillfälle då jag utbildade i webbpublicering körde på i timmarna tre, sa tack för idag och då fick frågan: Ursäkta, men vad heter du? Jag hade glömt att presentera mig! Ett helt sanslöst, icke-försvarbart retoriskt misstag. Eller då jag i en föreläsning hänvisade till en amerikansk psykolog relaterat till nervositetshantering och på något sätt vred till orden så de lät nedsättande mot psykologer. Kanske inte hade spelat någon roll om det inte vore för en tjej längst bak som räckte upp handen, ställde en kritisk motfråga och sa: Jag är själv psykolog så… 

Ta misstagen på professionellt allvar men med en privat klackspark
När sådant händer kan jag ha lätt för att bara ta med mig misstaget från ett uppdrag, hem till familjen, med mig i kvällens tankar och låta det fläcka ner tankarna även dagen efter. Då är det skönt att tänka att Morgondagen alltid är ny, utan några misstag. Det gör att jag kan ta misstagen på professionellt allvar men med en privat klackspark. Jag går vidare och tänker att det där spelar ingen roll imorgon, nu har jag lärt mig något! 

Tänk på det inför en ny vecka: Tomorrow is always fresh, with no mistakes in it! 

Läs hela inlägget »

I morse när jag skulle gå ut med hunden tog jag som vanligt på mig min röda, tajta peakmössa, en sportig, friluftsaktig sak. Jag tog den istället för min knallblå ullbasker och det tar alltid emot lite i hjärtat. Det fick mig att fundera på det här med klädsel och vad den kommunicerar. 

Hur medvetet väljer du kläder? 
I vardagen är tanken kanske inte så medveten om varför du väljer vissa kläder framför andra. Framförallt väljer vi inte alltid så medvetet utifrån de vi ska möta idag och hur vår klädsel kan gynna vårt budskap och vår ställning i just den gruppen. Snarare utgår vi automatiskt från en känsla. Det känns lite ruggigt idag – jag tar ullkoftan. Vilken fredagsfeeling jag har – äntligen kan jag använda mina glittriga leggings o.s.v. 

Vad förväntas av dig och din klädsel?
Men varför tar det emot för mig att välja peakmössan? Jo, jag känner inte att den riktigt signalerar det jag vill framställa mig själv som. Den säger, här är en en tjej som kör funktion och bekvämlighet framför stil. Och det är ju förvisso och uppenbarligen sant men jag tror kanske någonstans att det av många jag möter inte anses lika bra som en stilfull basker. 

Komforten vinner
Trots att det gör lite ont i hjärtat vinner komforten i den röda peakmössan som är så mjuk och len och välsittande och lagom varm och andas fint. Min ullbasker däremot åker lätt ner för långt i pannan, blir snabbt alldeles för varm och värmer ändå inte hela öronen. 

Situationen avgör stilvalet
Så, när jag bara ska gå ut med hunden, eller cykla till mitt andra jobb på digiPlant där alla känner mig väl så blir det Klara med ett stänk av bekväm funktion och friluftsliv som far fram på gatorna. Men ska jag sitta på coffice, träffa kunder eller föreläsa, ja då blir det ullbaskern. Den som får mig att känna mig lite mer kultiverad, lite mer stilfull, lite mer chick, lite coolare och lite mer business-jag. 

Tack till Elisabeth Bövik och Betsabé Vivanco Goldberg som jag fått lära känna  I Företagarens bloggutmaning. De jobbar båda med strategisk klädsel och stil och satte igång mina tankar om klädsel och kommunikation mer. 

Vilken mössa tar du? Borde vi alltid köra på vår känsla eller kan det finnas en poäng i att ta peakmössan till kundmötet? Vad skulle du signalera då?

Läs hela inlägget »

Vill du ha retoriktips direkt i din inkorg?

Anmäl dig så får du Checklistan för komplett retorisk förberedelse att ladda ner gratis.

Senaste inlägg

Utbildar och föreläser i retorik

Retorikföreläsningar och utbildningar i retorik i Örebro, Stockholm och andra delar av Sverige. Läs mer om utbildningar och föreläsningar.

Etiketter