Pinsam och stark retorikövning för klassrummet



En del lärare frågar mig om små, korta retorikövningar att göra i klassrummet. Jag kryddar mina retoriklektioner med flera övningar för att eleverna ska få röra på sig, tänka till, våga själva och våga tillsammans. Idag beskriver jag övningen "Tyst minut". 

Så här går det till

En elev i taget går upp framför klassen. Du som lärare tar tid i 1 minut. Innan minuten börjar brukar jag säga: "Varsågod, nu lyssnar vi på (Kajsa)." När minuten gått säger du varsågod till eleven som då tar till orda och med stark röst säger: 

”Jag heter (Kajsa). Jag har en röst och jag tänker använda den.” 

Sedan applåderar klassen, eleven sätter sig och lämnar plats för nästa tysta talare. 

Du får vara retorikförebilden

Om eleverna ska våga prova sin arena-röst, sin starkaste stämma, i ett litet klassrum så måste du som lärare kunna förebilda. Du måste visa hur de ska göra och själv våga ta i och överdriva med kropp och röst framför klassen. Öva hemma om det är ovant för dig att experimentera med din röst. Det är viktigt att eleverna har en förebild som är bekväm med att spela ut hela sitt talarregister. 

Syftet med den här retorikövningen

Jag blir lycklig när eleverna frågar varför vi gör något! Det kan tyckas märkligt att stå tyst framför klassen i en retorikkurs. 

Det här är en övning i att våga ta plats. Att äga scenen och visa det med sin kropp. Att bli bekväm med att ha talarrollen i rummet. Bli bekväm med att möta gruppens blickar. Bli bekväm med sitt eget kroppsspråk.

Dessutom är det det en övning för lyssnarna. De får med sina blickar och mimik uppmuntra och stötta den tysta talaren. De ska signalera: Du ska stå där framme nu, det är helt rätt och jag ger dig utrymmet och bekräftar din plats som talare. 

Vad blir effekten? 

Jag har gjort den här övningen ett par tillfällen med min klass som jag har nu under våren. Första gången var det precis så obekvämt och jobbigt som man kan tro. En del kör på strategin att försvarsfnissa, andra på att undvika ögonkontakt, de flesta skruvar på sig en del, backar efter en halv minut. Väldigt få vågar använda sin fullstarka röst på slutet. Men det är inte det viktigaste. Det viktiga är att de vågar liiite mer än vanligt med rösten. Små steg känns ofta mycket i individen. 

Några veckor senare när vi gjorde övningen var det betydligt mer fokuserade och samlade elever som gick in för uppgiften och gick upp framför klassen med pondus.

Hållningen var mer självsäker, ögonkontakten medveten. Flera sprack upp i leenden när de mötte ett vänligt ansikte i klassen. Det är då jag jublar inombords.

En elev sa:
– Jag fixar inte när det blir tyst. Det är så pinsamt så jag kommer börja skratta.
– Jaha sa jag, ganska oberörd. Då börjar du skratta helt enkelt. 
Att låta det som händer hända är viktigt. Det kan ge mycket stoff till samtal om talsituationen. 

Prova själv först!

När jag utbildar lärare så brukar jag utsätta dom för många sådana här övningar med varandra för att de själva ska veta hur det kan kännas innan de utsätter eleverna för samma sak. Om du inte får gå på utbildning med mig så gör övningen med några kollegor på ett möte! 

Undrar du något om övningen eller vill berätta hur du gjort, lämna gärna en kommentar! 

Vill du ha fler retorikövningar i klassrummet kan du ladda ner min e-bok gratis här

Vad tycker du? Kommentera gärna!

Senaste inlägg

Etiketter