Retoriska frågor till en ny människa?

Jag undervisar en klass på gymnasiet i retorik den här våren. Andra lektionen lät jag dem fråga vad de ville om mig. Varför? På så vis kunde jag lyfta en retorisk aspekt på hur vi presenterar oss och sätter människor i fack. 

Först kom frågor som vilken tid lektionen slutar och om jag kommer sätta deras betyg. Sedan började det jag förvänta mig komma fram: 
 

  • Hur gammal är du?
  • Vad gick du på gymnasiet? 
  • Var kommer du ifrån?
  • Har du barn? 
  • Är du gift? 


Någonstans när jag berättat om hur jag och maken träffades tog frågorna slut. Också som förväntat. 

Det är ju så det är. Vi har de där standardfrågor när vi ser en ny människa och när vi fått svar på dem så tycker vi att vi vet vem det är vi har framför oss. Utifrån våra referensramar har vi kunnat göra människan begriplig och placerat henne i ett bekvämt fack där vi vet hur vi kan förhålla oss till ”en sån typ av människa”.

Alla de där frågorna är bekväma och bra att ha. Det gör det enkelt att möta en ny människa, vi vet vad vi kan fråga. Men det kan också bli en fälla om vi inte förstår två saker. 

För det första: Den här typen av standardfrågor skiljer sig åt mellan olika kulturer. För någon är det viktigt och självklart att fråga om jobbet. För en annan är det viktigt att fråga var din farfar är född. Därför gillar jag att ställa mer öppna frågor i mötet med en ny människa. Prova något i still med: 
 

  • Hur kommer det sig att du är här idag? 
  • Vem är du? Berätta lite om dig själv. 
  • Vad har du på gång just nu i livet? 


För det andra: En människa är alltid så mycket mer än svaret på de där standardfrågorna. Placera henne i facket om du vill, men lås inte in henne där.

De där frågorna hjälper oss att hitta gemensamma nämnare men de gör också att vi ibland avfärdar någon som ointressant, för olik mig eller inte min typ av polare, vän, kollega eller samarbetspartner.

Det finns alltid en gemensam nämnare. Vi är människor. Och i och med det delar vi ofta många erfarenheter som livet ger oss och att få dela dem med andra är gott. Så våga fråga mer när du placerat den nya människan framför dig i ditt bekväma fack: 
 

  • Trivs du med ditt jobb? 
  • Drömmer du om något annat? 
  • Varför valde du att bli…? 


Allt det här sa jag till eleverna. Sen började vi med andra retorikövningar och att arbeta med det jag kallar empatital. Det är en annan historia från mina måndagar som retoriklärare och jag lär återkomma om det. 

Hur tänker du om frågorna du ställer till en ny människa? 

Vad tycker du? Kommentera gärna!

Senaste inlägg

Etiketter