Du Kerstin Weigl, jag tror Isabella Lövin tänker så här

En av alla gånger jag jobbar och visar upp mig ofixad. Det går bra ändå. En av alla gånger jag jobbar och visar upp mig ofixad. Det går bra ändå.

Jag tror Isabella Lövin tänkte något i stil med: Det här duger bra, jag ska lägga tid på att läsa på och förbereda mig.

Eller kanske: Hoppsan, mitt puder är visst slut. Jaja, det är ju inte hela världen. Och så gick hon och ägnade sig åt sitt jobb.

Eller kanske: Va fin jag är idag. Punkt.

Eller så tänkte hon inte ens på hur hon såg ut utan var helt fokuserad på att vara skärpt, avslappnad, kunnig och må bra inför sitt uppdrag. 

Det Kerstin egentligen säger när hon undrar om man inte har uppbackning i vardagliga bestyr är att Isabellas klädval, frisyr och smink uppenbarligen inte kan ha tillkommit med hjälp av någon stilcoach. Varför inte undrar jag? 

Antingen har hon en stilcoach som tycker att en naturlig, skönt ostylad stil klär Isabella och sticker ut på ett sätt som tjänar hennes budskap bäst. 

Eller så har hon inte en stilcoach för hon kanske tycker att det inte är det viktigaste att lägga tid på. 

Eller så har hon inte tänkt så mycket på de här sakerna alls utan istället lagt tanketid och energi på det som är hennes jobb. Egentligen. 

Jag tycker faktiskt synd om Kerstin när hon beskriver att hon inte lyckats lyssna till Isabellas ord utan istället bland annat funderat på om det var längesen hon klippte sig. Det sorgliga är att jag kan känna igen mig. Min spontana reaktion på framträdande kvinnor kan också vara dömande tankar om utseende. Det som skiljer mig och Kerstin åt är vad vi gör av de destruktiva tankarna. 

Jag säger till mig själv: Hade du tänkt så om det var en man? Nej, tänk istället något om vad hon säger, hennes kompetens och inre kvaliteter. Kom igen Klara, allt det här finns där och du ska se det och sätta ord på det. Släpp håret, huden och naglarna. 

Kerstin väljer att inte bara tänka tanken, utan tänka den utan motstånd, skriva ner den, och publicera den för andra att läsa. Skämmes! 

”Vill hon ens?” I den fråga ligger så mycket fult. Det Kerstin underförstått argumenterar för är att det finns ett rätt sätt att klä sig. Men hon nöjer sig inte med att säga att Isabella väljer att bryta mot hennes rätta sätt. Hon insinuerar med sin fråga att Isabella skulle vara helt inkompetent när det gäller det. Om jag fått rätt intryck av Isabella så är väl det i och för sig en förnedring som rinner av som vatten på en gås och inte ens är värd att bemötas så banal är den. Tack och lov.

Det enda vettiga i Kerstins krönika är orden som direkt citerar Isabella själv om förspilld kvinnokraft. 

Självrespekt är i Kerstins bok att sminka sig och ha en välstylad frisyr. WTF?! Om Isabella är en av alla de kvinnor jag känner som respekterar sig själva - good som bad hairday - som tycker att hon är bra, som kan mycket, gör viktiga saker och gillar det hon ser i spegeln när hon vaknar oavsett om mineralpudret sedan åker på eller ej; om det är vår vice statsminister så är hon redan en viktig förebild oavsett politik.

Självrespekt och och mineralpuder har så lite med varann att göra att de aldrig borde nämnas i samma mening, samma stycke eller ens samma text. 

Det var det från retorikkonsulten. 

Godnatt. Sov gott alla babes. Skippa sminket imorn. Eller inte. Vilket DU helst behagar. 

Vad tycker du? Kommentera gärna!

Senaste inlägg

Etiketter