Därför har jag älskat att vara retorikkonsult 2015

Bland de retorikutbildningar jag haft 2015 finns en som jag minns med särskilt stor glädje. Nu delar jag  med mig av den reflektion jag skrev direkt efter två dagars retorikutbildning för lärare på ett gymnasium. 

Det är en ärlig beskrivning av vad jag känner för mitt jobb som retorikkonsult och jag önskar att 2016 ska få rymma många fler sådana här uppdrag. Så här skrev jag, i en park, i väntan på ett tåget hem:

Nu vill jag bara va i känslan efter den här dagen. 

Jag känner mig så tacksam och lycklig. Det känns stort att få vara med och göra det här. Att jag får möta de här berättelserna, se människorna våga och växa med varandra. Som att jag får tjuvkika lite när nära vänskap frodas. Lite som att jag inte har rätt att vara där men ändå får ta del. Då fylls jag av respekt och vill förvalta allt det väl. Inte slarva bort. Bevara, och begrunda. Låta deras berättelser få komma andra till del men bara när tiden är rätt och där de kan göra samma nytta som här idag. 

Hon som bokat mig sa: Du förstår väl att det här aldrig hänt om du inte varit här? Vi hade aldrig berättat de här sakerna för varandra, och känslorna…. Med blank, berörd blick sa hon det. Tänk att jag kunnat ge dem detta. Nu hoppas jag så att de ska kunna ge det vidare till sina elever. 

Allas instämmande nickande när hon tackade mig. Deras leenden. Deras insupande blickar, deras ivriga antecknande. Deras kritiska frågor. 

Och mailet från läraren. Att hon så gärna ville att jag skulle få veta hur det gått. Att det inte bara var hon som upplevt mitt besök som värdefullt, utan skrev om direkt respons från eleverna på att nu kunde de förstå, tycka att retorik var roligt och hantera redovisningar annorlunda, när de inte bara tvingades stå och redovisa som alltid förr. Älskar att det jag gjort kunnat nå hela vägen till eleverna! 

Jag var själv trött i morse. Lite gravidofokuserad i hjärnan. Men allt eftersom dagen gick steg energin, de gav mig energi. 

Det jag kände i morse av rädsla för skolan. Mörker som tyngde efter det som hänt i Trollhättan. Det jag sa om att jag ville att idag ska vi se allt det goda i skolan mer än någonsin, inte för att blunda för problemen utan för att ha en positiv målbild i sikte och veta att det finns gott. Mycket gott. Det känner jag efter en halvdag på denna gymnasieskola. Här finns väldigt mycket gott, med styrka att frodas och växa ännu mer. 

Analysera mera kan jag göra sen. Nu vill jag bara behålla känslan jag har när jag sparkar kastanjer framför fötterna i lövprasslet. Känslan i hela kroppen av leenden, glädje, ärlighet, mod, lycka som kommer inifrån och möter höstsolen mellan de gyllene träden och vinden som snackar förnöjt på sin väg genom snart nakna grenverk. De faller av så solen kan nå ännu längre in. 

På sidan Retorik i skolan kan du läsa mer om vad jag gör i skolor, vilka uppdragsgivare jag haft och vad de tyckt om retorikutbildningarna. 

Vad tycker du? Kommentera gärna!

  • Gerd Wallin • 2 januari 2016 00:18:45
    Underbart att läsa! #Heja dig Klara, som gör skillnad!
  • Tack va glad jag blir!

    2 januari 2016 09:04:25

Senaste inlägg

Etiketter