Dela, dela, dela och den stora tröttheten

Ibland blir jag trött på att dela. Alltså dela med mig av känslor, tankar och upplevelser på Facebook, Twitter och Instagram. Ska säga på en gång att det här är inte ett inlägg om retorik. Åtminstone inte på ett tydligt sätt. Det är en ytterst personlig reflektion över hur jag som företagare hanterar stress kring sociala medier.

Maria, den unga tjejen som blev Jesus mamma, har lärt mig en sak. När herdarna hälsat på den natten då Jesus föddes, när hon alltså varit med om sitt livs händelse under mycket märkliga omständigheter, så står det inte att hon genast sprang och berättade det för sina vänner eller grannar eller mamma eller bästis. Det står att hon tog allt det till sitt hjärta och begrundade det. 

Begrunda. Det ordet gillar jag. Jag tror man bäst begrundar på egen hand. Och mycket kan hända i en människa när man tar tid för egen reflektion innan man delar insikter vidare. Det här får mig att tänka på ett stycke jag skrev för ett par år sedan, när vi bodde på landet. 

Häromdagen promenerade jag genom byn. Dikesrenarna prunkade av lupiner och fluffiga maskrosrester, luften var tung som om det skulle regna senare den dagen. Grönskan hade gått från sin skira vårskrud till full försommarprakt. Mättad, livfull och rik. 

Längs vägen kom en doft efter en annan emot mig – syrén, hästhage, åker, regn, hägg. Bakom en krök fick jag syn på ett övervuxet, gammalt växthus. Det var som undangömt bakom en liten lada och nästan täckt i grönska. Taket hade knappt några glasrutor kvar utan bara ruttna träramar. Och rakt upp genom det ruttna, håliga taket växte ett mäktigt träd. 

Jag log åt synen. 

Det mest naturliga var att tänka på det som ett övergivet, skräpigt växthus. Men jag såg istället ironin i det bortglömda som fått sådan växtkraft att en helt träd lyckats ta sig upp. Det måste stått orört i många år, femtio kanske. Det var det sanna växthuset tänkte jag. 

Tänk vad som kan hända när något får vara i fred. 

Och så blev det en bild också för mitt inre liv. Ibland behöver man bara vara ifred. Bortglömd kan det tyckas av bloggvärlden. Ingen att notera i twitterflöden eller facebookstatusar. Men där, i lugnet, när något eller någon bara får vara utan inblandning från annat runt omkring. Där kan det växa. Med full kraft. 

Och en dag, långt senare, ser alla som går förbi ett mäktigt träd.

Hållbar företagare – Hållbart företagande

Jag vet att jag får offra Google Ranking och andra SEO-aspekter när jag väljer att begrunda i mitt hjärta istället för att dela. Men kanske är det en aspekt av det som börjar kallas hållbart företagande, för att jag ska orka länge. Jag vet att det ökande följarantalet på Twitter planar ut och att bloggbesöken avtar när jag väljer att växa i lugn och ro. Men jag vägrar hetsen. Vill du få tag i mig så lovar jag att jag kommer svara, men kanske inte på en twittersekund. Jag väljer att tro att långsamt leder också någonstans. 

Ta det lugnt i veckan!

Känner du igen dig i att va trött på att dela? Hur hanterar du det? 

Vad tycker du? Kommentera gärna!

  • Håkan Persson • 30 januari 2015 19:04:09
    Verkligen intressanta reflektioner med, åtminstone för mig, en hög igenkänningsfaktor. Det är vansinnigt svårt att prioritera. I alla fall om man som jag är ganska så händelse- och känslostyrd. Vissa kan säkert hantera sin sociala närvaro online på ett stressfritt sätt, men jag är inte alltid så bra på det. Det är samtidigt stimulerande och ibland ett måste.
  • Tack Håkan, det är roligt att se att fler känner igen sig i tankegångarna. Det är verkligen en balansgång, lycka till med det i fortsättningen!

    31 januari 2015 10:57:54

  • Ann-Katrin Olausson Gustafsson • 25 januari 2015 10:52:22
    Hej, Ett bra inlägg med en koppling till den bibliska texten. Lyfta fram tid för reflektion och begrundande som en viktig aspekt, något man ofta lätt glömmer för att nå en djupare utveckling både med sig själv och kanske i världen. Tack Klara!
  • Tack själv Ann-Katrin!

    31 januari 2015 10:58:22

  • Siri Malmhake • 25 januari 2015 10:46:15
    Så klokt och vackert skrivet Klara. Ja samtidens snabba kommunikation är ett tveeggat svärd, men reflektion och tid för begrundande är det som verkligen för oss vidare som människa, och det bestående värde som i längden även gynnar ditt företagande paradoxalt nog. Lycka till Klara, du lyser!
  • Tack för uppmuntran Siri! Verkligen, jag blev väldigt glad av din kommentar.

    26 januari 2015 21:57:16

  • Maria Bouvin • 23 januari 2015 14:09:45
    Jag känner igen mig.
    Maria i Bibeln är ju ett excellent exempel på att bevara det som är dyrbart för en i sitt hjärta.Det kan vara som ett frö,en säd,som ett embryo,en tanke,en dröm. Det är något som måste få vila i en skyddad miljö,som ett barn som får vara skyddad i en mammas livmoder .Det ofödda barnet bör få en beskyddad miljö med integritet, föräldrarna bör vara de som beskyddar sitt barn.En annan biblisk förebild kan vara Josef enligt mig. Han hade en far (Jakob) som tydligt visade hur älskad han var, så till den grad så hans bröder blev avundsjuka. Han var så trygg i sin identitet som älskad son ,och älskade sina bröder också och kände sig trygg med dem. Så trygg var han att han trodde att han kunde dela sina drömmar med sina bröder. Hade inte en tanke på att de inte skulle tas emot med glädje . Han blev så förkastad av sina egna bröder på alla sätt. Eftersom han hade sin identitet klar i att han var älskad av Fadern så hade han en integritetszon där inget av vad andra tyckte om honom eller trycket utifrån kunde skilja honom från vad kärleken från fadern hade fått grundlagt i hans hjärta och personlighet. Ingen bitterhet slog rot trots att det var så många trauman han utsattes för. När han mötte bröderna på slutet av berättelsen om Josef så sa han-Ni ville mig ont men Herren (Gud) har vänt det till gott. Nu fick han vara till hjälp för sin familj som han älskade. En konstnär tror jag oftast har en tid då en tanke ,en dröm en ide´måste få gå och bäras på i sitt hjärta,som ett barn,som väntar på att få födas. När jag gick på konstskola och vi skulle måla olika uppställningar så kunde jag stå och bara titta under flera dagar och sista dagen så smällde det bara till så var det en tavla. En av lärarna sa en dag till mig - Jag förstår mig inte på dig Maria. Ingenting händer under flera dagar men plötsligt så är bara målningen där och med den kom också oftast speciella lösningar på ljus och färg. Pariserblått element ( i verkligheten var det vitt)funkade fantastiskt bra när modellen satt i motljus till exempel. Eftersom jag är kristen så tror jag att Skaparen själv bor i mitt hjärta och han har gjort mig lik Honom på det viset att Hans dröm kan födas i mitt hjärta.Han har ju skapat mig och eftersom jag har min identitet klar i att ,Jag är Hans barn och Han är min Far som känner mig,älskar mig,inte överger mig ,alltid har en plats för mig i sitt hjärta ,beskyddar och bevarar mig och inte har lämnat mig faderlös (eftersom Jesus är vägen till Fadern) så är
  • Tack för att du delade med dig av de tankarna Maria. Även om det verkar som att hela kommentaren inte kom med...?

    26 januari 2015 21:59:00

  • Nina Björk • 18 januari 2015 20:42:02
    Underbart! Precis vad jag också tänker - när det viktigaste är den unika människan som är DU. Dela bara det du själv vill.
    /Nina
  • Tack Nina! Tror också det är jätteviktigt att bara dela det man själv vill och ibland tänka efter en extra gång.

    31 januari 2015 10:59:06

Senaste inlägg

Etiketter