Politik och retorik – "I will never lie to you"

Politik och retorik om ärlighet ur Retorikbloggen











"Vad är det värsta en talare kan göra?" frågade jag Savon Bartley, amerikan och spoken word-artist. Innan han svarade hann jag tänka att en svensk nog skulle svara: att dra över tiden. Han svarade: att ljuga.

Några veckor senare läste jag boken Contemporary America som bland annat tar upp hur amerikaner relaterar till sina politiker. Jimmy Carter blev president 1976 efter en kampanj där han enbart lovade att aldrig ljuga. Ärlighet är alltså så viktigt att man kan bli president bara på att lova att vara just ärlig om man ska dra det till sin spets.

Om nu amerikaner värdesätter ärlighet i en talare högre än svenskar, vad beror det på? Är ärlighet sällsynt i USA, så när någon väl har det sticker det ut och attraherar? Eller är det så pass grundläggande att det är det första man kräver av t.ex. en presidentkandidat? Och i Sverige, är det oviktigt för att det är det självklara och vanliga? Eller tycker vi att det är ok att småljuga för sina väljare, anställda, elever, kursdeltagare eller publik?

Vad tror och tycker du? 

Vad tycker du? Kommentera gärna!

Senaste inlägg

Etikettmoln

Bloggarkiv